Göteborgsposten – 28 december 1863, sida 2

vi förut nämnt, af den här ofvan omtalte mr Ullmann erhållit engagement för en konstresa kring jorden, räknas bland verldens förnämsta sångerskor. En ny tunnel under Themsen. Ett förslag kommer att framläggas för det i Januari sammanträdande engelska parlamentet och som lifligt sysselsätter de engelska ingeniörerna, nemligen att bygga en ny tunnel under Themsen. Denna tunnel skall kallas Tower Subway. Den är afsedd att blifva vida större än den gamla och skall efter de uppgjorda ritningarne börja vid Iron Gate Stairs nära Towern och sluta vid Horsely Down Old Stairs i församlingen St. John Surrey. , Kompositörssasänga. Direktören för storhertiliga operan i Karlsruhe låg en längre tid i underhandling med den bekante representanten för den så kallade framtidsmusiken Richard Wagner om hans anställande derstädes som kapellmästare. Den celebre musikern fordrade 6,000 floriner i lifstidspension och fri våning i det storhertigliga palatset. Han begärde dessutom till sin fria disposition en hofvagn och en loge på teatern. Man skulle måhända gått in på allt detta om icke hr Wagner derjemte påyrkat att hans nya opera Tristan inom en viss bestämd, ganska kort tid skulle uppföras. Då tyckte man att hans pretentioner gingo för långt och underhandlingarne blefvo afbrutna. Friedrich IIebbel, den bekante tyske dramaturgen som d. 13 d:s afled i Wien, var född 1813 i Ditmarschen i Holstein. Hans mest bekanta arbeten äro dramerna: Die Nibelungen strilogi), Judith, Genoveva, -Agnes Bewnauerin och Maria Magdalena. Under sin sista sjukdom arbetade han på en ny tragedi Demetrius, hvaraf de 3 första akterna äro helt och hållet, den 4 och 5 akten endast delvis fullbordade. Han var gift med skådespelerskan Christine Enghaus, som jemte en 16-årig dotter öfverlefver honom. Hector Berlioz har i sin nya opera Trojanerna, som för närvarande med stort bifall uppföres på Thåätre lyrique i Paris, äfven i hög grad skattat åt vår tids smak för öfverraskningar i scenisk uppsättning. Libretton, författad af kompositören sjelf, behandlar, som bekant, Didos och Eneas kärlekshistoria äfvensom den förras död på bålet. Operan börjar med ett förspel, som försiggår på proscenium; den stora ridån uppdrages icke förr än första akten börjar. En Rhapsode (en kringvandrande minnessångare hos de gamle Grekerna) framträder och töredrager i recitativ form historien om trähästen och Ilions fall, hvarvid en osynlig chor skildrar de olika phaserna af trojanska kriget. Rhapsoden går bort, choren förstummas, ridån rullar upp och teatern framställer det inre at Didos präktiga palats med utsigt åt hafvet. Man ser Eneas landstiga med sin följeslagare och emottagas af Dido, omgifven af sitt lysande hof. I andra akten föreställer teatern en förtrollande, afrikansk urskog i morgongryningen. Bergskällor nedstörta från klipporna och utgjuta ssig i en naturlig bassin, omkransad af säf ooh vattenväxter. Najader plaska muntert omkring på vattenytan. Nu tillkännagifva trumpetsignaleor den kungliga jagtens ankomst, najaderna dyka ned och försvinna. Ett glänsande tåg af lyriska jägare, omgifvande den unge Askans vagn, passera scenen. Himlen mörknar, regnet faller i strömmar och en rasande storm uppvixer. Dido med bågen i hand, klädd som Diana uppträder, åtföljd af Eneas. De söka i en grotta skydd mot ovädret. Bergskällorna växa till skummande vattenfall och blanda sitt brusande med stormens dån. Under allt detta uppföra satyrer soch fauner groteska dansar. En blixt splittrar soch antänder ett träd. De dansande uppfånga Ide brinnande grenarne, fortsätta dansen och försvinna slutligen i skogens djup. Scenen öfversvämmas och slutligen upphör stormen småningom. I fjerde akten uppväckes Eneas ur sitt kärleksrus af Priami, Hectors och Cassandras vålnader i denna scen betjenar man I sig med stor effekt af den nya uppfinningen af 8. k. spectres) vaknar till besinning och känsla saf sina pligter och lemnar den tjusande sirenen. I sin förtviflan beslutar Dido att bestiga bålet. I den storartade sluttablån utsandas hon sin sista suck ochi dödsstunden — si enlighet med de gamles tro — vorden profetissa förutsäger drottningen, omhvärfd af låsgorna, Roms kommande öde. I skyn ofvansör det brinnande bålet visar sig Capitolium, — — ende förlorade han likväl icke modet eller brast i nit, och det var i sträfvandet att för min räkning erhålla en fördelaktig anställning sUUAU....... UAUfträfflica