Göteborgsposten – 28 december 1863, sida 1

det rest sig ur askan och hvarje gång med allt större krafter. Nyligen har Warberg upplefvat en af dessa ödeläggelsens dagar, som förfädren sekel efter hvartannat bevittnat; men vi vilja hoppas, att detta eldsdop skall pånyttföda samhället och väcka många krafter till lif, hvilka under andra omständigheter skulle för alltid hafva slumrat. En och annan yttring gifver redan stöd för ett så beskaffadt hopp: och det år, som snart ingår, skall än vidare vittna om en vaknad större företagsamhetsanda. Man har nyligen i en landsortstidning anmärkt såsom en märklig tillfällighet, att större eldsvådor härjat eller förstört Warberg på 60talet under flera föregående århundraden. Vi vilja här närmare belysa detta med några da ta och i korta drag, med ledning af befintliga äldre handlingar, för så vidt dessa meddela något upplysande i detta afseende. Redan år 1256 på S:t Bartholomiei dag skall norske konungen Hagen (Håkan) hafva inom 24 timmar med en större flotta härjat och bränt hela Norra Hallands kust, ifrån och med Warberg ända upp till Onsalalandet. År 1304 sköflades staden af svenskarna; de närmare detaljerna äro obekanta. ) Den förfärliga Digerdöden 1350 sänkte äfven sin tunga lie öfver Warberg. Bland andra, som här bortrycktes, nämnas hertigarne at Halland, Håkan och Knut (halfbröder till konung Magnus Eriksson och söner till enkehertiginnan Ingeborg). 1357 stormades staden af svenske konungen Erik XII. Engelbrekt Engelbrektsson intog Warberg 1434 och belägrade staden ånyo 1439. Under Johan Thuressons anförande belägrades staden af svenskarne år 1534. Aret 1565 var ett af de hemskaste i Warbergs historia. Erik XIV:s här, under anförande af Erik Boije, belägrade staden och anföll den med största hättighet. Man försvarade sig likväl tappert. En historieskritvare ) berättar, att äfven stadens invånare utmärkte sig genom ihärdighet och mod under belägringen; så t. ex., då annan ammunition tröt, undsägnades de belägrade med hetan vöälling:, som från vallarne östes öfver de anfallande. En mängd af det omkringboende landtsolket hade med barn och boskap sökt skydd i staden under fästningen; och skall jemren af det på gatorna med barn och kreatur tröstlöst kringirrande landtfolket ökat den allmänna förvirringen. Aftonen den 27 Åugusti började man beskjuta staden med eglödande kulor och med så kalladt fyrverk.Storm rasade om natten. Vid midnattstid antändes åtskilliga hus af den inkastade elden, och svenskarne bestormade så den i lågor flammande staden. Fasan, jämmern och förvirringen togo öfverhand, men likväl forttor kampen ännu omkring 5 timmar. Solen uppgick öfver det brinnande Warberg, och ångorna af det utgjutna blodet kastas af stormen hvirflande mot himlen. Kl. 8 på morgonen den 28 Augusti intogs staden, nu jemnad med jorden. Största delen af den manliga befolkningen nedsablades och i första hettan äfven qvinnor och barn. Lördagen den 15 derpåföljande September intogs äfven fästningen, hvars besättning nedhöggs. — Uti en gammal handling, tillkommen efter detta olycksår, finnas följande rader: -Väre urminnes äldre privilegier blefwo i det gambla Warbergz ehröffrande 1565 alldeles borte. somblige welle efter gammalt snack ock talle törekomne, somblige (det Gudh giffve till igenindelse) bortförde. ) Messenins, Scand. Illust., tom. 2, pag. 79. ) Tegel.