Göteborgsposten – 28 december 1863, sida 1

Staden Narbergs öden. (Meddeladt af G.-P:s korrespondent i Warberg.) En af Hallands häfdatecknare ) yttrar på ett ställe: Marbergs äldsta öden äro oupptecknade af historien; de hafva måhända räddningslöst sjunkit i glömskan. Men, sträckande en lugn och urskiljande blick in i flydda, stormiga tider, ser man Warberg, stundom skakadt ända till djupet af sina grundvalar, utveckla och vårda en lifstelning utur förödelserna, än bergadt, ehuru med styckade krafter och ett halft lif, med lugnt tålamod besegra de olyckor, som ödeläggelserna samlade på dess väg genom seklerna. Om äfven blod och tårar tillhöra färgblandningen i Clios palett; om hennes teckningar någon gång finna en viss upphöjning mellan lågorna och svärden — älven till sådana omvexlingar i taflan erbjuder Warberg ämnen. Må emellertid minnet af en flyktad, stormig dag gjuta behag öfver den närvarande och för den stundande sträcka ett troget handtag mot hoppet! .... Dessa rader utgöra ramen till en teckning ötver Warbergs fornoch medeltid en teckning, som endast innehåller få ljusare partier, men desto flera dystra, sorgliga. Åtven under de senaste århundradena hatva svåra olyckor hemsökt samhället; men städse har ) 8. P. Bexell.