Göteborgsposten – 28 december 1863, sida 1

du att jag skulle vilja se min make arbeta från morgon till qväll för sitt lifsuppehälle? — Godt, men hvad skola vi lefva på? frågade den omtänksamme ynglingen. — Lefva på! Jo på räntan af mina penningar. Ilar jag ej tretiotusen pund i trepro centsfonden, och inbringa de mig icke niohundra pund om året. Och om vi ej kunna lefva på niohundra pund om året borde vi svälta ihjel. Slutet at allt blef att min tar, som förut trodde att hundra eller hundrafemtio pund var beloppet al den gamla flickans inkomst, genom en speciel licens gifte sig med den rika arftagerskan. miss Virginia Allbone, som på bröllopsdagen gaf honom ett bankqvitto på tio-tusen pund. Han behandlade henne mycket ömt och från deras giftermål intill hennes död, hvilken inträffade omkring tio år efter deras förening, egde ingen tvist eller allvarsam oenighet rum emellan dem. Michael Allbone blef till en början mycket ledsen öfver giftermålet, men hans ledsnad förorsakades mera af olikheten i ålder emellan brud och brudgum och at den säkra öfvertygelsen att blott elände kunde uppstå af en dylik förening. Då han likväl hörde på hvilken fot de lefde, besökte han dem i förstaden der de bodde och erbjöd sin svåger en öfv bor ker ver Gr der tag mir gat hva mid far förs fast tior het Pri förr köp sig njn sen ått i d elle spel ning