Göteborgsposten – 24 december 1863, sida 5

vanligt. Ett korpsvart skägg, ett ansigte blek som snö, utmärglade lemmar, lumslånga naglar, nedsläckade af smuts. Mannen har likväl en någorlunda ren skjorta på sig, litet halm i sängen och en filt att breda öfver sig. Men likväl! Instängd under loppet af flera år i en håla, nästan lika smutsig som den hvari Porter höll sin bror instängd, i en pestartad atmosfer, utan ljus, utan värme om vintern, utan sällskap, ty hans anhöriga bo på ett afstånd al nära tusen fot från stället der han hålles inspärrad Det ser ej ut som skulle denne stackares anhöriga al beräknad grymhet hållit honom inspärrad i ett så eländigt tillstånd. Till en början nödsakade att för hans vansinnes skull öfvervaka honom, hade deras behandling at honom så småningom blifvit allt sämre. Det bevisar emellertid hvilken oerhörd råhet och egoism som måste vara rådande inom det lägre solket i England, då sådana förhållanden som de nu omnämnda kunnat under årtionden existera. Att de ingalunda äro sällsynta bevisas deraf att en och samma person kunnat på så kort tid få reda på så många faror. Det breder i sanning en mörk skugga sfver samfundslifvet i ett land, då sådana saer inom detsamma kunna existera. Den verson som offentliggör de fakta, hvarefter vi mfört det föregående, afslutar också sin beältelse med följande sanna ord: vid Engand låder i detta afseende en fläck, som inen sjelfförgudning kan dölja och som måste orttagas.