2S2 WWE 4444474 IV Bb 57 Me 72 7 Med dagens N:o af Göteborgs-Posten följer ett bihang, innehållande: Litteratur; Notiser; Göteborgs export; samt Annonser. Nya Dagligt Allehanda och tullfrågan. För någon tid sedan framkom den i protektionisternas intresse arbetande tidningen -Wäktaren, på grund af regeringens vägran att eftertölja ständernas önskan och fastställa intörseltull å vissa landtmannaprodukter, med den spetsiga förfrågan, huruvida regeringen egde rättighet till denna vägran, alldenstund en tullbestämmelse är af berillnings natur och det är svenska folkets oestergifliga rätt att i bevillningsfrågor allena besluta. N. D. A. skyndade genast, att tillgodogöra sig denna anmärkning, ställa den i samband med regeringens beslut att, i strid mot rikets ständers uttalade önskan, nedsätta en komite i frihandelsgrundsatsernas anda och så slå sig för bröstet samt korsa sig öfver finansministerns tendens att vilja trampa grundlagarne under fötterna. Nu är det visserligen sannt, att svenska folket med stränghet fasthåller vid sina grundlagar och är lätt böjdt för att med misstånksamnet betrakta hvarje regeringens åtgärd, den der möjligen af hennes motståndare kan utropas som lagstridig. Finten var af frågan samt regeringens och ständernas ställning till densamma. Posttidningen har ock gjort sig omaket, men N. D. A. häller i sig, stundom begagnande ett språk som starkt erinrar om rännstenen. Till svar å den framställda anmärkningen, hade en förf. i Posttidningen genmält, att regeringen vid sitt besluts fattande utgått från den princip, att den af ständerna äsatta tullen å vissa landtbruksprodukter såsom afseende näringarne berörde den allmänna Hus hållningen, eller tillhörde de s k. ekonomiska ärendena, i hvilka K. M:t eger att ensam besluta, hvadan regeringen oförhindradt kunde vägra sastställelse å den af ständerna bestämda införseltullen å vissa jordbruksprodukter. Mot detta genmåäle idislar nu N. D. A., atts tullinkomsterna ovilkorligen tillhöra bevillningen, ull införseltull ätven, således ock tu len å vissa landimannaprodukter, hvarföre sänderna egt att örver dennas sastställande allena besluta. Detta är det långa talets korta mening. Frågan är således den: är den ifrågavarande tullens åsättande af ständerna begärdt at bevillningsgrunder eller för den allmänna Hushållningens skull, d. v. s. är denna tull finanseller skyddstull? För besvarande at deuna fråga behötva vi endast tillse, hvilka grunder som vid ståndens behandling af fråSan sframdrogos för tulls åsättande å vissa Jandtmanna-produkter (vi lemna här åsido bränvinstullen tillsvidare, för att icke onödigtvis intrassla frågan), och i enlighet med hvilka beslut fattades. Till en början förtjenar det anmärkas, att det var adel och bönder (presterna skola vi ej nämna), som ifrade för den besynnerliga tullen. Båda dessa stånd till hora nästan uteslutande jordegarnes Jlass, hvarföre deras ställning till frågan ur ståndsprincipens intresse ej gerna kunde anses tvifvelakug. riddarhuset var det isynnerhet presidenten kerman, som talade för mat ullen-. Samme president hade förut på våra landtbruksmöten orerat i denna riktuing och uttalat den ötvertygelsen, att svenska jordbruket måste mera vinnlägga sig om ladugårdsskötsel, men då svenska jordbruket icke kan utstå konkurrensen med andra länder i detta full, måste regeringen skydda det och medgifva tull å vissa produkter. Detta är en äsigt, som dessutom ilrigt gjorts gällande å landtbruk-mötena, der man sramoragit skenbart talande skäl för dylik skyddstull, men allttor mycket kringgått den väsentligaste orsuken till ladugårdsskötselns dåliga ställning, nemligen dels de högt uppjagade egendoms priserna samt dermed summannängande -Schwindel--spekulotioner och dels missbruket at de å jordvärdet erhållna bypotekslånen, hvilka förhällanden tillsammantagna tvinga jordegaren att på första, bästa sätt skaffa penningar för inbetalningar å den omåttliga köpesumman eller at räntor för lånen. Der skog mnnnits att tillgå, har den försvunnit, såsom det snabbaste medlet att anskaffa nödigt mynt. Dernäst har jorden utsugits, för att lemna så mycket som möjligt at något lätt realisabelt, kurant sädesslag. Ladugårdsskötseln krätver tid och ett ej oansenligt kapital för densammas sättande i gång. Man har Kvarken hatt tillgång på tid eller penningar — och ladugårdsskötseln har fått vänta, tills bättre konJunkturer inträffa. Under tiden har man med eller utan rätt insigt hänvisat på det beståndande saktum: ladugårdsskötselns förfall, tillsk. ifvit detsamma den stora importen at landtmannaprodukter från utlandet, med hvilka man ej genast kunnat konkurrera, och ropat på skydd åt landets hufvudnäring.. Vi bedja N. D. A. genomläsa de anföranden, som vid frågans bebandling böllos å riddarhuset, då bladet utan tvifvel skall, liksom vi, finna, att LÄ has) 111 2 ö42 landtnan. QAQAAwww aa — — 2 5 — 2 — således icke illa vald, men den färslöas dock mot hvilken sanningsenlig utredning som helst —— ——