2— — Nytt sätt att stoppa jernbantag. Denna fråga har såsom bekant sysselsatt mången och framkallat bra många nya ideer, i hvilka få varit goda, många sinnrika, men ännu flera outförbara. Och likväl skall detta intressanta problem förr eller senare lösas, likasom alla andra frågor, hvilka nu utgöra industriens lif. En fransman mr Charvin har nyligen osfentliggjort detaljerna af en af honom gjord nppfinning, hvilken han kallar Radikalt och rationelt stoppningssystem, användbart på alla slags bantåg:. Sägom till en början att uppfinnaren, för att rättfärdiga denna titel förfärdigat modeller, hvilka förvandla de förutsägelser, hvilka man härledt ur resonnementet, till tydliga och obestridliga fakta. Mr Charvins system hvilar på trenne hufvudgrunder: 1:0 Tillintetgörandet at dragkraften. 2:o Neutralisation af impulsionen — den fart hvilket bantåget för tillfället eger. 3:o Delning af den framåtdrifna massan. Uppfinnaren uppfyller det första vilkoret derigenom att han läter lokomotivet sjelf manövrera excentriska skifvor, hvilka småningom sätta mot skenorna radier som äro allt längre och längre än drifhjulens, hvarigenom dessa blifva isolerade från skenorna. För att uppfylla andra vilkoret, begagnar sig uppfinnaren för det första at den extra kraftåtgången inom lokomotivet då det låter de excentriska skifvorna verka. Också sönderdelas impulsionskraften genom upplyftandet af hela lokomotivets tyngd i tvenne andra krafter, hvilka föranleda en reaktion och ett motstånd, som om de rätt beräknas kunna fullt neutralisera impulsioner. Då bantåget är stort, finner man hurusom, ifrån det ögonblick då lokomotivet stannar och erbjuder en fast motståndspunkt, alla vagnarne skola ha en tendens att, i förhållande till sin hastighet, hvar efter annan stöta till den föregående. Mr Charvin har sörutsett detta förhållande, och han begagnar det för vinnandet af det allmänna resultat han vill vinna. Hvarje vagn är nemligen i båda ändar försedd med excentriska häfstångsarmar, så att densamma, då den mottager stöten på besagde armar blir upplyftad helt hållet eller till en del. Följaktligen fyller impulsionen en ny uppgift; den har att strida mot det motstånd som hvarje vagns tyngd gör, och då hvar och en af dem upplyftes, befinner si impulsionen derigenom effektive tillintetgjord. Alla vagnarne i bantåget blifva således ett slags termer i en växande serie, hvars summa representerar det motstånd som är nöd vändigt och tillräckligt för att neutralisera impulsionen. Slutligen och hvad beträffar att uppfylla det tredje vilkoret, nemligen en fördelning af den framåtdrifna massan, lyckas uppfinuaren fullkomligt genom nyss anförde medel, hvilket är så verksamt att de af excenterskifvorna lyftade vagnarne vid stoppning få en tendens att gå bakåt, eller i samma riktning som de excentriska häfstångsarmarne söka för dem. Mr Charvins system rekommenderar sig genom sin enkelhet och sin ögonblickliga verkan. Lokomotivföraren behöfver blott befalla, och maskinen lyder passivt och ofelbart. Emellan orsaken och verkan ligger icke större tidrymd än emellan tanke och handling. Och dessutom fortfar och fullbordas denna handling automatiskt, sedan den en gång blifvit besalld af den vilja som är den befallande. Fördelningen af massan förhindra dessutom alla plötsliga stötar. —— —