Göteborgsposten – 22 december 1863, sida 2

åAdress TIIIL Konungen, EFVATTL KåLLLIHATCH Såger sig af misstroende till regeringens politik hafva vägrat bevilja det begärda 12 millionerslånet för krigsrustningar ych uttalar den önskan, att regeringen skall framlägga noggrann redogörelse för sina afsigter utåt samt biträda angustenborgarens rätt. Detta beslut fattades oaktadt v. Bismarck förut under förhandlingarne yttrat sig sålunda: Augustenborgarne hatva ännu helt nyligen tackat mig för den del jag haft i öfverenskommelsen med Danmark af år 1852. Konungen är tillräckligt upplyst om sakernas ställning. Hvad lånet. r ut på, ligger klart i dagen. Regeringen vill lika litet som kammaren offra något af Tysklands territorium och Tysklands rätt. Kammaren kan ej diktera ett program, som skall gälla för alla eventualiteter. Jag är ej i stånd att närmare uttala mig om Preussens politik. Man är nu i färd med att skrida tili en exekution, och härigenom har saken kommit in på rätt väg; om vi vilja ha krig, står det i vår makt att få ett sådant hvilken dag som helst. Såframt de senaste enskilda underrättelser bekräfta sig, som jag erhållit från Köpenhamn, skall regeringen snart hos Förbundet väcka förslag om en större styrkas rörsättande på krigstöt och då jemväl begära en större bevillning at kammaren. Genom att neka ministeren medel till att uppfylla Preussens förbundspligt och försvara dess kuster, ådrager kammaren sig ett tungt ansvar. Konung Wilhelm är sjuk. Det är faktiskt, att Frankrikes regering under d. 8 d:s utfärdat ett nytt kongresscirkulär. En analys deraf förehgger. Cirkuläret konstaterar först, att några suveräner utan törbehåll antagit kongressinbjudningen, andra hatva önskat ett program. Några tyska suveräner, personligt gynsamma för kongressen, hafva underordnat sin hållning under det kollektiva beslutet. England ensamt har vägrat. Vi måste uttrycka för England vårt beklag de, för de antagande suveränerna vår erkänsla. De andra äro vi skyldiga upplysningar. Frankrike var ej berättigadt, att föregripa Euro. pas höga jurisdiktion, De hotande farorna äro evidenta, och det är ej nödigt att uppräkna dem. Det var makternas sak, att bestämma frågorna eller afvisa dem. Den kejserl. förklaringen af d. 5 nov. d. å. medgaf ett allmänt eller delvis antagande. Det förra kunde medföra allmänt lugnande; det väsentliga resultatet af suveränernas personliga sammanträde skulle ha varit en helsosam och årofu!l utjemning. Den andra hypotesen är den mindre kongressen. Frankrike kunde anse sig ha uppfyllt sin pligt och endast handla efter eller taga sina intressen till råds. Frankrike föredrager, att begagna suveränernas gunstiga stämning och inträda på den gemensamma öfverenskommelsens väg. In öfverensståmmelse i asigter och de flesta furstarnes hållning å kongressen, hvilka uppfatta nutidens faror och framtidens nödvändighet, skulle utöfva en stor vigt på kommande händelser och förhindra alliansernas eller revolutionernas tillfälligheter. Frankrike hade intet att begära för sin del, det skulle derför ha gjort gemensam sak med alla suveräner, för att åstadkomma försoning och förbättrinsar, hvilka skulle ha hindrat revolutionerna elier kriset. Var det möjligen utopi? De senare händelserna bevisa motsatsen och rättfärdiga vårt utscende. Konungen af Danmark dog; lidelserna exalteras; reseringarne vackla ovissa mellan fördragens bokstaf och deras länders nationala känslor. Kongressen skul1: kunna utjemna de genom drag bundna suveränernas pligter och folkens legitima sträfvanden. Englands vägran har förhindrat detta första resultat. Då det var fråga om en allmän kongress, kunde kejsaren icke formulera något program, eller kommunicera sig med några furstar, för att derefter under5 ställa andra en på förhand kombinerad plan och sålanda genom särskilda förhandlingar så de äklaå i ö ade idcer och kilda förpligtelser. Den nu ass dda ofullständiga församlingen skall icke hal den bestämmande myndighet, som en allmän kongress skulle haft. Cirkuläret slutar med den önskan, att suveränerna måtte uppdraga åt sina utrikesministrar, att öfverenskomma om de frågor, som skula diskuteras, på det konferensen må ha mera utsigt, att kunna komma till ett praktiskt resultat. Största delen af Englands kanalflotta har afgätt till Lissabon. Hos Frankrikes kejsare har hr Pope Hennessy, medlem af engelska parlamentet och varm anhängare af Polens sak, haft audiens. Hr IIennessy ämnar sig in i Polen, men de ryska vaktarne ha fått sträng tillsägelse, att noga bevaka gränsen och icke släppa hr H. in. Det talar om ondt samvete. Till medlemmarne at senaten och lagstistande kåren har furst Czartoryski låtit utdela en samling aktstycken, med titeln Polens affärer. Denna samling innehåller en Otversigt af ställningen och en stor mängd dokumenter och rättshandlingar, sålunda ordnade: Den nuvarande rörelsens början. — Reformer, lofvade åt kongress-Polen — Resormernas utförande derstädes ända till rekryteringen. — Upprorets början. — De ryska myndigheternas ordonnanser och cirknalärer alltsedan upproret. — Diplomatisk intervention. — Karta öfver Polen. I senaten har vicomte de Laguerronniere hållit ett långt tal, hvari han skarpt angripit regeringen för de åtgärder hon vidtagit till ledning af valen och för den stränghet som visats mot pressen. Statsministern Ronher lörsvarade regeringen och sade, att om större presstrihet beviljades, skulle densamma blott! begagnas af de gamla partierna, för att skada I dat A vpvamaArInAmacovAatamat I