Göteborgsposten – 19 december 1863, sida 5

Sedelblankettstölden i Örebro. (UEfter SAftonbladet.) Denna betydande stöld, som väckt mycken uppmärksamhet begicks den 13 i förra månaden. Först den 25 i samma månad fick bärvarande polisstyrelse kännedom derom, och höllos dels då genast, dels scdermera, såväl härstädes som i Örebro, undersökningar, hvilka nu slutligen genom de upplysningar, sem derunder vunnits, It till tjufvarnes uppdagande, Bokhållaren Victor Törnqvist från Örebro blef härstädes i går, på misstanka för delaktighet i stölden, häktad å hotellet i huset n:r 12 Storkyrkobriuken och genast tagen i enskildt förhör, dervid han snart förmåddes att erkänna sin brottslighet och uppgifva sina medbrottslingar samt lemna anvisning på gömstället för den del af de stulna sedlarne som han på sin del bekommit. I dag har offentligt förhör hållits med honom, dervid Törnqvi st fått upprepa sin bekännelse och komplettera densamma, Angäende sina förra lefnadsomständigheter, uppgaf han, att han är född i en socken nära Örebro stad den 27 Februari 1838. Han har åtnjutit undervisning vid Carolinska skolan i Örebro, som han lemnade år 1855, hvarefter han en kort tid konditionerade på åtskilliga ställen såsom informator. Sedermera uppehöll han sig vid Köping-Hultjernvägen, der han en kort tid sysselsatte sig med gröfre arbete, såsom stenhuggning m. m., hvarefter han erhöll plats såsom tingsskrifvare hos åtskilliga häradshöfdingar, tills han slutligen fick den bokhållaretjenst, som han hos brandstodsbolaget i Örebro ända till nu innehaft. Törnqvist är en lång smärt karl med mörkt öfver hela hufvudet lockigt hår, bruna ögon och ganska vackra lineamenter, samt har i sitt yttre ett städadt skick. Han lärer ha i Orebro varit känd såsom en ordentlig yngling, och angaf han motivet för sin handing vara lättsinne samt begär att komma i en bättre ställning, eggadt af de deltagare som han haft i stölden, och hvilka enligt hans uppgift äro bokhållaren vid jernvägsstationen i Örebro Gustaf Andersson samt handelsbokhållaren Ludvig Buren, anställd i kondition hos bolaget Elfvik och Gyllander dersammastädes. Dessa tre unga män, af hvilka Buren, som varit sjuk i omkring 8 dagar, redan aflidit, hade umgåtts på mycket förtrolig fot med hvarandra, lefvat öfver sina tillgångar och hade allesammans derangerade afAnderssons och Törnqvists bekantskap med ndra daterar sig från deras skoltid, hvaremot Burn var en yngre vän till dem båda. Törnqvists kamrater lära ej heller it på något sätt illa kända förut, men genom sitt lättsinniga lefverne nu förts till egående af den brottsliga handlingen. Särskildt rörande Andersson uppgaf Törnqvist, att han en längre tid och sannolikt allt sedan sin anställning vid Köping—Hult-jernvägen varit på balans, hvars upptäckande han endast kunnat förekomma genom att vid uppbördstiderna upptaga lån för balansens betäckande undan för undan. Angående stöldens föröfvande och de planer, som mellan de unga männen varit på tal, för att genom ett godt kap med ens komma i en bättre ställning, berättade Törnqvist att Andersson, i följd af sin anställning vid jernvägen, haft vetskap om att dylika penningelådor emellanåt anlände till Orebro bank. Han eller någon af kamraterna hade emellanåt språkat om att göra en dylik fångst, men något bestämdt beslut utt begå stölden hade ej af dem fattats. Hvad Törnqvist anginge sade han sig ingenting ha afvetat, förrän Andersson, fredagen den 13 Nov. på aftonen, sedan tåget anländt, inkommit på den biljard, der Törnqvist och Buren då uppehållit sig. Han hade bedt dem komma ut i förstugan och der yttrat, att nu vore ett passande tillfälle för dem utt bli rika karlar, hvarjemte han omnämnt lådan, som ankommit med dagens bantåg. Enligt hvad Törnqvist trodde, hade Andersson då ej ännu sett lådan, utan förmodligen endast godslistan. De tre kamraterna uppgjorde nu sin plan, och beslöts att Buren skulle gå hem till sig efter ett vaxljus och stryckstickor. Under tiden skulle Andersson och Törnqvist, för att afleda mis ko. först gå upp och äta på hotellet i teaterhuset visa sig derstädes. En mötesplats bestämdes, och scr sammanträffade de tre stallbröderna omkring klockan half 11 på qvållen, samt begalvo sig till godsmagasinet, hvilket ligger aflägse och enstaka, samt då icke var omgifven af någon s ängsel. Portarne öppnades på det sättet att de skötos innanför hvarandra in i sina ramar. Andersson, som på förhand beredt saken så att bommen på insidan, med hvilken portarne eljest stängdes, var borttagen, öt nu, på sätt nämdt är, den ena porten ät s dan, så att alla tre kunde inkomma, hvarefter de i mörkret trefvade sig fram till godskontoret, der Andersson trodde att lådan stod. Då de ej fingo rätt på densamma, tände de å ljus och lyste omkring sig; men lådan fans ej. ÅJasa? utlät sig då Ander ; nu vet jag hvar den ; den står troligtvis qvar i godsvag Der anträfsades den också ganska riktigt. Tjufvarne den med sig och begåfvo sig från platsen hem till Burcen, som bodde i hrr Elfvik och Gyllanders hus. Den om lådan varande jerntråden, som å lådans försedd med sigill, lossades försigtigt, hvarefter de äfven sökta lossa bottnen, som var fasthållen vid lådan medelst skrufvar, men då bottnen älven befans limmad, iv öppnades locket och uttogs varsamt ur de deri ggande tre sedelhögarna, hvardera innehållande 5000 stycken, ett tusen blanketter. Derefter sattes lådan i sitt förra skick, och ändan af jerntråden sköts sörsigtigt i den urhälkning, som för densamma var anbragt å locket, tillbaka under sigillet. Härefter verkställdes delning, då hvar och en af dem erhöll 333 stycken blanketter. Om den återstående, tusende blanketten drogo de lott, hvarvid den cillfsoll Buren. Törnqvist inlade sitt rof i ett papper och stoppade bundten i bröstfickan. Andersson deremot ville ej taga sin andel med sig, utan lemnade den i Burens händer. Sedan detta var gjort begåfvo sig alla tre med ådan tillbaka till godsmagasinet, samma väg som de förra ngen tagit, och ställde den på sin pli its. När de derefter skulle aflägsna sig, men detta ej kunde ske genom någon af portarne, hvilken i sådant fall skulle i kommit att stå öppen, försökte de att komma ut genom ett fönster, och sedan man kommit underfund med att detta lät sig göra, gick Törnqvist ut genom D)orten, hvarefter den tillstängdes innifrån. De båda andra togo sedan reträtten genom fönstret, hvilket af Törnqvist för dem för dem upplyftades, (det var ett såkalladt lyftfönster, som gick utat). Dereiter gingo de alla tre hem till Buren, der de åtskildes efter att ha samspråkat om sitt dåd. l7: inde morgon begaf sig Törnqvist, såsom vanigt, till brandstodskontoret. der han inlade alla sedlarne, med undantag af en enda, i en bordslåda, till hvilken han hade nyckeln, och å den sedel, som han ta