Göteborgsposten – 19 december 1863, sida 1

Danmark. Det är med glädje vi förnimma, att svenska regeringen icke vikit från vår nu häldvunna politik: Norden till Eidern. De danska tidningarnes uppgifter om, att Sverige skulle utträdt ur förhandlingarne med Danmark om ett försvareförbund, torde således vara att till deras orsak söka uti en möjlig vägran af Sverige, att bidraga till Holsteins försvar, äfven om en annan arfspretendent, än Christan IX, skulle der vilja göra anspråk gällande. I hänsyn till denna arfsföljdsfråga i Holstein har svensk-norska regeringen icke någon mera bindande skyldighet, än öfriga makter som undertecknat londonerprotokollet. Vilja de ej med vapenmakt der häfda den nye danske konungens rätt, skall ej heller Sverige Norge göra det. Holstein angår ej Norden, det är en landsdel, om hvilken Christian IX som förbundshertig får komma öfverens med tyska förbundsdagen bäst han gitter. Men med Slesvig är det deremot en annan sak. Vill Tyskland söka på något inkräktande sätt gå till väga mot detta hertigdöme, måste Sverige-Norge aktivt uppträda till Danmarks försvar, hvilket i detta fall är synonymt med Nordens. Vår ståndpunkt är således fortfarande klar, och det gläder oss af innersta hjerta, att den nu instundande folkets glädjefest befriades från att se inre tvedrägtsmoln uppstå. Vi hoppas på det innerligaste, att de tvifvel, som på senare dagarne, tack vare åtskilliga besynnerliga bearbetningar, äfven at organer som ej kunna vara för de danska regeringskretsarne främmande, uppstått hos en del af Köpenhamns befolkning om SverigeNorges heder och tro, snart skola vara häfda.