Han led af det onda han gjort, och han dolde icke för någon att han led. Mrs Darrell såg att hennes son var olycklig, oaktadt han nyligen blifvit rik, och hon greps af en outsäglig fasa. Hennes systrar hade ej försummat att beskrifva det uppträde, sem egt rum på Woodlands natten efter den gamle mannens död. Hon hade observerat sin son som endast mödrar kunna observera de barn de älska, och hon hade sett att hans aflidne slägtings formögenhet ej gjort honom lycklig. Hon hade gjort frågor, men blott fatt tvära, ovänliga svar, och hon hade icke hjerta att vara för enträgen. Han letde derföre i beständig fruktan att en ryslig olycka skulle inträffa. Modren och sonen voro ensamma i matsalen på Woodlands ungefär en vecka sedan uppträdet i monsieur Bourdons rum försiggått. De hade ätit middag tåte-å-tete. Desserten var ej borttagen, och den unge mannen satt ännu vid den nedre ändan af det långa borde vräkande sig lättjefullt i sin beqväma stol och fyllande ganska ofta sitt glas med klaretfliskan till höger om honom. De trenne långa fönstren voro öppna, och majskym ningen smög in i rummet. En hög skärmbetäckt lam va stod midt på bordet, bildande en stor ljusfläck i de nalfmörka rummet. Under lampan sågs ett oredigt skim mer af slipadt glas, hvarpå ljuset darrade likt månstrå larne på rinnande vatten. Några purpurröda drufvor oct några vinranksblad lågo på ett desertfat af såvresporcellän en ananas axlika spets och scharlakansröda smultron lyste bland de mörkgröna bladen. Den aflidnes porträtt, son hängde bakom Launcelot Darrells stol, tycktes blicka före