Göteborgsposten – 16 december 1863, sida 1

käre vän Georg Vane och hans sista hustru Eleanor Thompson, så att hon må den äga och begagna som sin uteslutande tillhörighet, i trots af de skulder eller törbindelse som hennes make, ifall hon någon sådan eger eller framdeles får, kan ha åsamkat sig, dock så att hon ej har rätt att på förhand använda arrendeafgifter, räntor och andra årliga inkomster deraf, och vid och efter hennes frånfälle för dem som hon skall genom testamente bestämma till sina arfvingar med eller utan sin makes samtycke, och i brist på något sådant testamente för ofvannämnda Eleanor Vane, dotter af ofrannämnde Georg Vane, hennes arfvingar, exckutorer, administratorer och fullmäktige, enligt den ofvannämnde förmögenhetens natur. Och i händelse ofvannämnda Eleanor Vane dött före mitt frånfälle, eller i händelse de ofvannämnda förmyndarne icke kunna upptäcka denna Eleanor Vane inom fyra år efter min död, så skola de anse denna Eleanor Vane död, och den ofvannämnda återstoden af förmögenheten skall i det fallet delas i lika lotter mellan mina ofvannämnda tre brordöttrar Sarah, Lavinia och Ellen. — Det är väl att förmögenheten är anförtrodd åt förmyndare för din räkning, Eleanor, sade mr Monckton. Om det varit annorlunda, skulle legatet varit ogiltigt, då jag, din man, undertecknat testamentet som vittne. En ström af lyckönskningar från majoren, mrs Lennard och Richard Thornton nästan öfverväldigade Eleanor, men hon öfverväldigades ännu mer af förvåning öfver testamentets innehåll. — Är förmögenheten testamenterad till mig? utropade