Göteborgsposten – 15 december 1863, sida 2

kon, om icke för att konstatera det saktum, att orsaken hvarför dessa underhandlingar icke ledt till det resultat, som af många ansågs rör lyckligt och önskligt, icke bör under nägra omständigheter sökas bos danska regeringen, hvars beteende varit i hvarje afseende till det yttersta lojalt. Härmed vilja vi icke på den svenska regeringen vilta någon misstanke för ett mindre lojalt handlingssätt; man kan lätt förstå, att denna regering, liksom hvarje annan, bör framför allt skydda sina egna länders intressen, och förhållandena i Europa hafva måhända nu fått ett sådant ut seende, att det bäst öfverensstämmer med Sveriges och Norges intressen, att de intaga en atvaktande hållning. Detta bör icke förbittra stämningen hos oss mot dessa riken; det bör endast återkalla i vårt minne orden: Iljelp dig sjelf, och Gud skall bjelpa dig!, samt föranleda oss, att taga våra mått och steg i anledning af den förestående förbundsexekutionen uteslutande med afseende vid hvad våra egna intressen bjuda oss att göra, hvad vår ära behöfver och vår förmåg, medgitver. I danska Dagbladet heter det: Danmarks ställning är i detta ögonblick fullkomligt isolerad. Det är öfvergifvet af alla, tillochmed af den makt, vi trodde oss med säkerhet kunna räkna på som vår osviklige vän, ej blott under rådslagen, utan äfven i kampens stund. Det har varit dessa dagars största bedragna förväntan, att försvarsförbnndet med Sverige-Norge brutet. Det är ej längre en gissning, utan en visshet, att konung Carl XV dragit sig tillbaka från förhandlingarne och förklarat, att han under nuvarande politiska förhållanden icke tror sig kunna lemna Danmark aktivt under stöd. Konungeus ord vid den svenska riksdagens afslutande säga förblomeradt, hvad som tydligare och oförbehållsammare sagts vår regering, och i stället för den förhoppning, hvarmed vi nyligen emotsågo alliansens afslutande, hafva vi nu en sorglig visshet om, att den ej kommer till stånd. Det nordiska försvarsförbuudet har visat sig vara en illusion, men det skall sägas och med kraft framhållas just i detta ögonblic att denna tanke icke varit en blott såpbubbla, uppblåst för en stund att tjena som politiskt bländverk, utan en allvarlig och verklig plan, som endast genom en hårmån var skiljd från sitt förverkligande, — — — Vi skola här icke undersöka hvad det är, som förmått Sverige-Norge att plötsligt intaga en så förändrad hållning; vi befara, att vi icke skulle kunna tala derom, utan att ögonblickets bittra stämning komme tillorda i omdömen, som måhända kunna vara obilliga. Endast tvenne anmärkningar skola vi göra. Den ena är den, att ingen orsak härtill kan sökas hvarken i den nuvarande danska regeringens personligheter eller i de beslut, som hittills utmärkt konung Christian IX:s regeringstid, ty de förra äro desamma, med hvilka förhandlingarne inledts och, om konung Fredrik lefvat, skulle för till ett tillfredsställande resultat och de senare äro i alla punkter öfverensstämmande med det så länge och så ifrigt af Sverige-Norge för ordade politiska system. Vår andra anmärkning är denna, att det af Sverige-Norge påpekade skälet, nemligen den genom arfsföljdsfrågans indragande väsentligt förändrade situationen, icke kan utstå en närmare pröfning. Enligt den grundtanke, på hvilken försvarsförbundet hvilade, blef skyldigheten att hjelpa Danmark än större, om än konungens arfsrätt till hela r ket, Slesvig inberäknadt, blefve bestridd. Men dessutom förhåller sig ju saken så, att det är exekutionen, på samma forfattningsenliga grund som förut, som gifver formen för Tysklands angrepp, och det var ju för försvaret af Danmarks rikes konstitutionela sjelfständighet, som biståndet skulle gilvas oss. Vår wa, vår rätt, vår ställning, äro i allt väsentligt desamma som för en månad sedan; blott ett är förändradt: en annan konung, den förste mannen afen ny dynasti sitter på Danmarks tron, Alla de danska tidningarne, med undantag al Flyveposten, reaktionens organ, och Morgenposten-, bondevännernas partitidning, förklara med anmärkningsvärd enighet och bestämdhet, att Danmark ej kan taga tillbaka den nya grundlagen. Den angustenborgske tronpretendentens förut omnämnda proklamation till slesvig holUmajsnanna lYdaY cSIJnAA:. u