Göteborgsposten – 15 december 1863, sida 1

blick, hade han ej ssar annat än ångrat sig. Hur kund han ha varit nedrig nog att tvifla på helne. Hade hor ej stått framför honom med sanningens herrliga ljus strå lande ur det sköna ansigtet. Äfven om han icke ångra sig förut, skulle Eleanors bref ha öppnat den svartsjuke makens ögon för hans egen dårskap — detta korta harmsna bref, hvari den unga modiga qvinnan förkastat den rikdom och oberoende ställning, som hennes man erbjudit henne, och uttalat sitt stolta beslut att åter gå ut i verlden och försörja sig sjelf men ej mottaga något af den man, som tviflade på hennes tro. Juristen hade icke lemnat något oförsökt för att locka den bortflugna fågeln tillbaka till dess näste. Men om någon gör sin hustrus lif odrägligt och hon öfverger honom i förtviflan så är det icke alltid möjligt att förmå henne återvända till hans boning. Gilbert Monckton hade beröfvats alla möjliga medel att upptäcka hvar hans hustru var, men intet hade lyckats. Hans efterforskningar voro ruktlösa, hans annonser besvarades icke och han hade tillragt de sex sista tröga veckorna i stor bedröfvelse med utt resa ständigt fram och tillbaka mellan Torquay och London. Oupphörligt gjorde han nya försök att förskaffa ig underrättelser om sin försvunna hustru, oupphörligt lårades han af falska förhoppningar endast för att finna tt han missräknat aig. Han hade varit flera gånger hos ignora Picirillo men utan att erhålla någon tröst, då muiklärarinnan hade lika litet reda på Eleanors vistelseort om han sjelf. Man kan således icke undra på att Richard mottogs