Göteborgsposten – 15 december 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förs. till Lady Audleys Hemlighet.4) — Aha, monsieur Lang—cellotte! skrek han. Min vän, jag skall betala din oförskämdhet. Men innan fransmannens höjda arm hade beskrifvit en ny cirkel öfver hans hufvud, kastade majoren sig öfver honom, ryckte till sig papperet, räckte det åt Eleanor och band åter monsieur Bourdons handlofvar tillsammans med sidennäsduken. Handelsexpeditens halft klarnade medvetande hade varit så ovaraktigt att han redan glömt bort Lanncelot Darrell och den orätt, han sjelf lidit, och utgöt vanmäktiga förbannelser mot de förmenta dämoner, som hade sitt tillhåll mellan sparlakanen. Eleanor vek up papperet, men hon läste blott de första orden: Jag Maurice de Crespigny, som nu är ete.— ty innan hon hann läsa vidare, slogs dörren till det yttre rummet upp, och Richard Thornton skyndade in genom det i sängkammaren. Men Richard kom icke ensam, ty efter honom kom Gilbert Monckton, och det var i hans öppna armar som Eleanor kastade sig. GA MM. anA