Göteborgsposten – 14 december 1863, sida 1

Eleanors Seger. Al sörs-. till Lady Audleys Hemlighet. Majoren kunde ha pratat ännu en stund på detta sätt, men snyftningarne blefvo högre och han insåg att det var ovilkorligen nödvändigt att vidtaga en verksam åtgärd i denna kinkiga situation. En ljus ide gick uppför honom, då han såg sig omkring i rummet i sin förtviflan; och följande ögonblick hade han tagit ett litet porcellänskrus från fransmannens toilettbord och slagit dess innehåll ut öfver Eleanors hufvud. Det var ett nytt mästerdrag. Den unga qvinnan såg upp med drypande hufvud, men med ett mod, som återväckts af det inflytande, som den plötsliga öfversköljuingen haft på de yttre sinnena. — Ack, major, sade hon, jag vet nog att jag betett mig mycket enfaldigt. Men detta var något så oväntadt. Jag tycker att det är så fasligt att det inträffat, ty nu kan jag aldrig få testamentet. — Hvad är det för prat? utropade major Lennard. Hvad hindrar er ifrån att få det? — Hvad menar ni? — Hvad hindrar er ifrån att taga det? Vi skola väl 2) Forts. fr. N:o 288.