Göteborgsposten – 14 december 1863, sida 1

strök en liten tändsticka af vax mot den flottiga tapeten och tände en ljusstump, som satt i en prålig och simpel porcellänsstake. — Styr åt sidan — åt sidan! ropade fransmannen. Jag ser blänkfyrn utanför Normandiet. Det stöter mot en klippa, innan vi veta ordet af. Hvad tänka de på de der engelska sjömännen! Äro de blinda, efter de inte se blänkfyrn. Majoren började söka efter det det förlorade dokumentet med ljuset i handen. Han sökte föga systematiskt. men som han drog ut hvarje låda och öppnade hvarje skåp och kastade hvad som fanns i hvarje gömma utan förskoning på golfvet, så gjordo hanr ransakning onekligen tillfyllest. Eleanor låg på knä på golfvet bland koatiska högar af kläder och papper, trasiga romaner, söndriga sjöskumspipor och gamla cigarrstumpar. Hon undersökte särskilt hvarje ficka, hvarje bok och hvarje papper, men utan något resultat. Lädorna hade blifvit ransakade, skåpen och ett par kappsäckar tömda. Hvarje vinkel och vrå af de begge små rummen hade blifvit grundligt genomsökta först af majoren på ett hastigt och militäriskt manr och sedan af Eleanor. som utförde sin uppgift med lugn och besinning, ehuru hennes hjerta klappade och det heta blodet rusade till hennes öfveranstrångda hjerna. Alla möjliga gömmor i de begge rummen hade blifvit visiterade, men testamentet var ej funnet. Alla möjliga gömmor hade blifvit visiterade undandantagandes Victor Bourdons byxfickor och sängen hvarpå han låg.