Göteborgsposten – 10 december 1863, sida 2

Gilbert och förneka all kännedom om testamentet. Jag skulle då bli ansedd för en öfverbevisad intrigmakerska, som sökte rättfärdiga mix genom den ena osanningen efter den andra. Nej, Gilbert Monckton skall icke få höra af mig, förrän jag kan gå till honom med Maurice de Crespignys testamente i min hand. Men emellertid växte den unga vanmäktiga qvinnans ångest med hvarje timma. Kunde hon lita på fransman: nens ord? Hon hade talat med honom, då han ännu var full af harm öfver de oförrätter, som vederfarits honom. och i denna sinnesstämning hade han föredragit hämnden framför den pekuniera fördelen. Men detta räckte kanske icke länge. Uandelsexpediten komme kanske att merlyssna till klokhetens föreskrifter än lidelsens häftiga in gifvelser, och tycka att en reell vedergällning i penninga vore att föredraga framför hämndens läckerbit. Han hade sagt att Launcelot Darrell skulle gifva honom tiotuser pund för det rätta testamentet. Hrvad var sannolikare är att monsicur Bourdon förlikt sig med sin första plan oel börjat underhandla med den nye herrn på Woodlands? Monsieur Bourdon skulle troligen gjort detta, om ha! ej hindrats derifrån af en bland dessa oväntade omständig heter, genom hvilka Försynen så oita njelper den värnlös: och okonstlade sanningen i dess kamp mot dena ombytlig: och opålitliga falskheten. Kl. half sex den bestämda aftonen gick Eleanor Monck ton från Hotel du Palais i sällskap med major Lenard fö att begifva sig till fransmannens bostad. Hon hade dröj så länge som möjligt, i hopp att Richard Thornton skull