genhet hur han skall kunna upphjelpa afsärerna; men Frankrike fortfar att lita på sin kejsares vishet och patriotism samt hr Foulds finansiela talang. Emellertid blir det kanske Danmark och Polen, som komma att bli lidande på det deficit, som mexicanska kriget och andra grandiosa företag ha vållat. Underverkens tid är ej förbi, tyckes det. Radama I, Madagascars gode konung och Napoleons gode vän, stryptes i somras på sin gemåls och andra madagascarska notabiliteters befallning. Men antingen nu denne de fransyska missionärernas fromme proselyt underbarligen räddats genom något skyddshelgons mellankomst eller de madagascarska bödlarne äro tafatta och oskickliga i sitt yrke, eller de låtit muta sig af kungens vänner, så påstås det med anspråk på tillförlitlighet, att de ej uträttat sitt ärende med besked och att kung Radama lefver ännu, fast han blifvit något illa medfaren af hr stryparn. Det vore ju en egen vändning, som den madagascarska frågan finge, om detta rykte bekräftas. Men tills vidare få vi tänka oss möjligheten att denne så underbart återuppståndne Radama är blott ett motstycke rill den salske Smerdes, den falske Dmitri och andra apokryfiska furstar, hvarom forntidens liksom medeltidens historia vet att berätta. Men är det så att Radama verkligen är lefvande, trots den tragiska tilldragelse, som skaffade drottning Rabodo och hennes anhang så många fiender bland Europas tidningsläsare och tidningsläserskor, så är ett krig mellan Napoleon och denna drottning en sannolikhet, som närmar sig till visshet. England skulle väl bli missbelåtet öfver en fransk intervention på denna rika ö, der det nyss stadgat sitt inflytande, men det kunde väl ej invända något deremot, och än mindre kunde det hindra den, då Napoleon uppträdde som kämpe för legitimiteten och mannens välde inom sitt eget hus liksom för monarkens inom sitt rike. P. P.