Göteborgsposten – 9 december 1863, sida 2

1141 ÅD t 0. Danmark. De båda tyska stormakterna Preussen och Osterrike, ha uppmanat det tyska förbundets medlemmar, att sasthålla vid exekutionsbeslutet. Detta beslut har, som vi veta, blifvit sattadt med anledning af danska regeringens kungörelse af d. 30 mars d. å., genom hvilken ett inledande steg tagits till Holsteins utsöndring. Denna kungörelse har danska regeringen nu tagit tillbaka, hvarföre exekutionens utförande hädanefter måste grundas på annan basis. Den preussiska konseljpresidenten Bismarck har också inom sin depusterade kammare tillkännagifvit, att Preussen ejaskall anse sig bundet af londonerprotokollet, som konstaterar konung Christians arfsföljd, om den nye konungen icke iakttager sin företrädares löften, att ej inkorporera Slesvig. Den nya grundlagen för konungariket Danmark och Slesvig inne bär, enligt hans åsigt, en sådan inkorkorporation och ligger inom förbundets befogenhet, alldenstund den nära berör tyska förbundslandet Holstein. Skola Österrike och Preussen nu fordra exekution på grund af den nya grundlagen? I alla händelser skall tid åtgå för nya underhandlingar, först för bestämmande af, om den nya grundlagen icko blott berör Danmarks Icke-tyska landedelar. bå detta, oaktadt engelska tidningar nes språk, icke gerna är antagligt, emedan det skulle gifva Tyskland en rätt öfver Slesvig, hvilken skulle omintetgöra Danmarks integritet och oafhängighet, måste frågans europeiska allmännelighet klart framträda, hvarföre exekutionens utförande skulle bli en kränkning emot folkrätten. Det är att hoppas, att Tyskland skall rygga tillbaka för en handling, som nu, genom danska regeringens återtagande af mars-kungörelsen, förlorat allt sken af äfven advokatorisk laglighet. För Danmarks del är denna kungörelses återtagande al ingen egentlig betydenhet, ehuru medgifvas måste att det minskar opinionens moraliska styrka. Den nya grundlagen är redan en fait accompli, som förflyttat trågan så långt fråm, att mars-kungörelsen redan är une chose passee. Konung Christian IX:s prohlamation till holsteinarne lyder sålunda: Till våra kära och trogna undersåter i hertigdömet Holstein. Vi Christian IX, med Guds nåde konung till Danmark Ee. Göre veterligt: tronföljdsordningen för den danska monarkien, fastställd efter svåra skakningar genom lagen af d. 31 Juli, skulle vara ett fredens verk. Denna ordning för hvilken vägen är banad genom andras uppoffrande hängifvenhet, har blifvit af oss antagen, utan personlig äregirighet, endast i hopp att derigeom gagna det älskade fäderneslandet. I den europeiska statsrätten har den vunnit erkännande genom ett högtidligt fördrag, i hvilket de flesta och största makterna i Europa hafva tagit del, emedan nde den danska monarkiens integritet som en nödvändighet för den europeiska freden. Det oaktadt ha gentemot den sålunda till vårt lands välfärd och till verldsfredens upprätthållande bestämda ordning, försök gjorts, hvilka asse den danska statens söndersplittring och hvilka de mest ogrundade arssanspråk tjena som mask. Till vår innerliga bedröfvelse måste vi åse, att d äfven ega rum i vårt hertigdöme Holstein, sätta sinnena i rörelse och framkalla ovisshet och tvifvel äfven hos dem, på hvilkas trohet och tillgifvenhet vi företrädesvis äro beättigade att lita. Uolsteinare! Vi se uti upprätthållandet af den danska monarkien en af våra vigtigaste regentpligter. Liksom vi derföre naturligtvis icke kunna tåla, att deremot riktade sträfvanden näras genom en del af embetsmännens hållning, sålunda äro vi i allmänhet fast beslutna och rustade till att uppträda mot alla upproriska rörelser med våld och draga en hvar till det strängaste ansvar, hvilken i denna riktning låter förleda sig till olagliga steg. Vi hysa emellertid den förtröstan, att våra kära holsteinska undersåter, avilka äro förenade med oss genom så många band icke skola förmås att vackla i sin trohet mot oss, att de tviflande skola återvända till erkännandet af sin pligt och de upphetsade sinnena till besinning, och att vårt landsfaderliga hjerta sålunda skall besparas åtgärder, hyilka skulle föro a detsamma djup smärta. De mångåriga försöken att åvägabringa en öfverenskommelse om hela monarkiens författningsförhållanden hafva till vårt stora beklagande icke ledt till målet. Men då det är vår afsigt, att gifva våra tyska förbundsländer, på samma sätt som sådant redan skett i afseende på den till förbundet icke hörande del af monarkien, en sjelfständig ställning i monarkien, hängifva vi oss åt det hopp, att vårt hertigdöme Holstein, om det känner sig tillfredsstäldt i njutningen af en sann konstitutionel frihet och hv.