Göteborgsposten – 8 december 1863, sida 2

— Det gör detsamma. Ni är bättre än advokater, madame. Ni hatar Launcelot Darrell; detta testamente sätter er i stånd att bevisa att han är en bedragare, en förfalskare. — Men hvem har mr de Crespigny i det rätta testamentet gifvit sin förmögenhet till? frågade mrs Monckton. Fransmannen smålog och såg fundersamt på Eleanor några ögonblick, innan han svarade henne. — Vänta litet, madame, sade han, det är min lilla hemlighet. Ingenting för ingenting är regel här på jorden. Jag har redan sagt er för mycket. Om ni vill veta mera, så måste ni betala mig. — Bevisa att jag den der natten talade sanning, utro ade Eleanor, så skall min man Gilbert Monckton vedergälla er frikostigt. — Men det kunde ju hända att monsieur icke ville infria ert löfte, då han ej beful!mäktigat er att gifva det. Jag är icke mycket hemmastadd i den engelska lagen, och jug vill helst ej blanda mig i denna affär. Jag vill hvarken som vittne eller som medbrottsling dragas inför rätta. Jag vill helt enkelt ha betalning för detta dokument. Jag har något att sälja. Ni vill köpa det. Säg hvad ni vill ge. (Forts.)