Göteborgsposten – 7 december 1863, sida 1

franska almanackan och att den nyckfulla April tog afsked med en regnskur, för att lemnn rum åt den glödande Juni. Det var svårt för en äkta britt att föreställa sig det Napoleon den förstes fest ej ännu kommit fontänerna i Versailles att spela, ty asfalten på boulevarderna var mer än önskligt varm under skodonen, lätt klädda damer sutto på stolar i Tuilleriträdgården, endast de tunnaste och töckenlikaste hattar sågos i Boulognerskogen, vaniljoch smultronglace reqvirerades oupphörligt hos Tortonis, sysslolösa parisare tillbragte de halfmörka våraftnarne med att ssitta utanför da eklärerade kafåerna och dricka isblandad slemonad, och hundrade apdra tecken röjdo att sommaren var inne. En af dessa varma aprildagar ville major Lennard nödvändigt äta middag tillsammans med sin hustru och hennes sällskapsdame hos en restauratör, som bodde nära Börsen. Hos denne kunde en idyllisk epikurs äta middag i en trädgård, en treflig fyrkant prydd med praktfulla blommor och lifvad af en fontäns välljudande sorl. Elcanor följde sällan med majoren och hans hustru på deras lustfärder, hvilkas förnämsta behag vanligen utgjordes af en middag, men denna gång ville major Lennard ovilkorligen att hon skulle vara med. — Det är den sista middag, jag skall bjuda på i Paris, sade han, ty vi resa till Brissel på Lördag, och jag vill att den skall vara riktigt fin. Eleanor samtyckte, emedan hennes nya vänner varit mycket goda mot henne och hon ej hade något skäl att