föra dem som män. Så tänkte kung Carl, mannen med det svenska, oförskräckta hjertat, då han med sin stadfåstelse gjorde den fosterländska vapenfrägan till sin egen. Han vet väl att faror kunna hota, men icke störta vår gamla nord, så länge dess söner med samlad kraft och öfvad hand följa sin konung. Derföre kallar han oss till bardalek under fredens värf; derföre lyfter han riksbaneret högre än någonsin, att det må synas öfver all land och lifva hans folk till fosterlandskärlek och mannamod säsom i fädrens tid. Svea varnar dig du anborna folk, med skaldens ord: eStå ej bekymmerslöst midt i en väpnad verld. Och hvila, om du får, men hvila vid ditt svärd! ur . — 4 JA..