Göteborgsposten – 2 december 1863, sida 2

utbad sig friherren att äfven få taga begge dessa s nära sammanhängande ämnen uti gemensamt betraktande. Statsutskottet har föreslagit, att till betäckande af den omförmälda summan, skulle under 3 år utgå en extra beskattning af 1 million årligen, hvilken sedan nu al:a andra inkomsttitlar redan blifvit bestämda, torde komma att bestå i förhöjning eller tillägg i 2:dra art. af allmänna bevillningen, som sålunda skulle ökas med nära 50 procent. De upplysningar och fakta angående Riksgäldskontorets ställning, hvilka måste afgöra huruvida en sådan åtgärd kan vara af behofvet påkallad eller ej, äro visserligen blott för Statsutskottet cch Riksgäldskontoret i främsta rummet tillgängliga och detta var också anledningen hvarför Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition angående kreditivet, ej derom framställt något särskilt förslag, utan öfverlemnat denna fråga till Rikets Ständers eget afgörande. Men friherren förklarade likväl, att på grund af hvad om Riksgäldskontorets ställning för nästa statsregleringsperiod är bekant, han för sin del icke ansåg en särskild beskattning för detta ändamål nu behöflig. Han stödde denna öfvertygelse på följande förhållanden. Först och främst hade genom beslutet att jernvägslånet skulle bestämmas till högst 35 millioner, i stället för 32 millioner — hvilket belopp Statsutskottet ansett vara, tillsammans med öfriga härtill disponibla tillgångar, tillräckligt att bestrida de förl jernvägsbyggnader beviljade anslagen och lånen — naturligtvis Riksgäldskontorets tillgångar ökas med 3 millioner utöfver hvad de eljest skulle hafva utgjort. Vidare hade inkomstberäkningen för vissa hufvudposter blifvit nedsatt med 600,000 rår rmt, hvilket frih:n fullkomligt gillade, men hvarigenom också Riksgäldskontorets ställning ytterligare betryggades. Och slutligen kunde frih:n upplysa, att inkomsterna för detta år af tullmedel och bränvinsafgifter så betydligt öfverstigit samma afgifter för 1862, att tillokningen utgjorde, för tullmedlen omkring 800,000 rdr rmt, och för bränvinsskatten något öfver 1 million. I följd af detta faktum, kunde således numera med visshet förutses, att det blifvande öfverskottet för 1863, hvilket tillfaller Riksgäldskontoret, kommer att uppgå vill 134 ä 2 millioner mera än öfverskottet för 1862. Vid beräkningen af öfverskottens belopp för begge dessa år, har likväl Stats-utskottet, på samma sätt som Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition omjstatsverkets tillstånd och behof, i enlighet med hvad då kunde antagas, upptagit summan för 1863 lika med summan för 1862, hvilket emellertid nu visar sig vara för lågt; och på grund af detta lyckliga förhållande, kunna således Riksgåäldskontorets tillgångar under den kommande statsregleringsperioden påräknas blifva ytterligare ökade med åtminstone 134 million. Det vore visserligen sannt. att dessa ökade tillgangar icke nu genast äro i Riksgäldskontoret tillgängliga, och att således, för det fall att medlen behösde lyftas tidigare än inkomsterna dit inflöto, detta verk måste bemyndigas och förständigas, att på lämpligt sätt dem anskaffa, såsom i fråga om de öfriga kreditivsummorna är föreskrifvet, men frih. trodde sig dock, på grund af det anförda, vara berättigad hysa den öfvertygelsen, att någon särskild beskattning för betäckande af den ifrågavarande måttliga summan, åtminstone för närvarande icke behöfde påläggas svenska folket. Och han vore så mycket heldre af denna mening, som i fall det framdeles visade sig, att någon tillökning i statsinkomsterna behöfdes, en sådan tillökning af t. ex. en million om året, enligt frih:s redan ofta förut tillkännagifna åsigt, långt mindre känbart och på ett i alla afseenden lämpligare sätt, än genom en plötslig ökning med nära 50 procent i den nyss införda nya bevillningstaxeringen, kunde vinnas genom en ringa förhöjning i bränvinsskatten. Hade det väckta förslaget härom, som beklagligen genom några få rösters öfvervigt i förstärkt utskott kom att förfalla, blifvit anvaget, så hade nu ej blott den ifrågavarande millionen, utan ännu en million derutöfver om året kunnat påräknas, med hvilka medel ganska mycket nyttigt och nödvändigt, så väl i fråga om försvarsverket, som för andra vigtiga ändamål kunnat uträttas. Men detta är för denna gång försummadt, och man måste nu blott tillse, huruvida med anledning af det beviljade kreditivet en ny beskattning behöfver utkräfvas. Talaren trodde det icke. Han ville emellertid, i afseende på beslutet, ej framställa något bestämdt yrkande, men ansåg det likväl för en pligt att i detta ämne tillkännagifva sin mening, jemte skälen härtill. I ett senare anförande anmärkte frih. Gripenstedt, med anledning af andra talares yttranden, att han ingalunda förordat eller åsyftat någon sammanblandning af jernvägsmedlen med öfriga statsmedel, utan att han tvärtom lika strängt som någon annan vidhölle den helsosamma grundsats, att statens upplåning skulle inskränkas blott till det uppgifna ändamålet att bygga jernvägar. Men han erinrade. att jernvägsansl gen vid denna riksdag uppgingo till mer än 37 millioner, och att upplåningen, som först föreslogs till 32 millioner, blifvit bestämd till högst 35 millioner. Häraf visade sig klart, att resten af jernvägsanslagen måste fyllas af andra tillgångar (nemligen bankovinsten) och då vore äfven klart, att genom lånesummans höjande från 32 till 35 millioner, 3 millioner mera af dessa tillgångar blifvit disponibla, än eljest och att således Rixsgåäldskontorets ställning derigenom förbättrats. Vidare erinrades, att någon förändring i principen för öfverskottens användande och öfverlemnande till Riksgäldskontoret icke blifvit ifrågasatt, utan endas: att siffran numera kunde beräknas 13, a 2 millioner högre än som förut blifvit upptaget; och slutligen anmärktes, att frih. ej bestridt det möjliga behofvet för Riksgäldskontoret af en temorär upplåning, utan blott, att han ansett en särskild beskattning, af denna orsak ej vara nödvändig. Statsutskottet har redan i måndags algifvit nytt utlåtande, i anledning atriksståndens skiljaktiga beslut rörande utskottets förslag ang. beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare ordnande af K. M:t äskade särskilda kreditiv å 3 mill. rdr. Utskottet, som ansett sig sakna skäl frånträda sitt af tvenne riksstånd gillade förslag att nämnda summa skulle anskaffas genom tillökning i allmänna bevillningen, larer beslutit hemställa till bondeståndet, som åtterremitterat betänkandet, att i frågan fatta beslut samt dervid jemväl godkänna utskottets ifrågavarande framställning. Vid samma tillfälle aflät statsutskottet tillika nytt memorial med hemstöllan, att den nya riksstaten nu måtte få expedieras, sedan riksstånden fattat beslut angående den tvistiAHAH dat hasta da unsaArtvaAtANAL 4 22