Göteborgsposten – 27 november 1863, sida 1

—da — — ————— anspelat, hafva i månader varit I hvar mans mun oc h blifvit inom pressen i olika riktningar kommenterade; men inom representativnen hade mig veterligen hittills ingen röst höjt sig för att nämna ett ord derom. När Å d N — nu tystnaden är bruten, må det vara älven mig tillåtet att yttra några ord, utan att innefatta en redogörelse, som tidpunkten icke medgifver, — i detta sall har k. M:t i sin nu föredragna nådiga proposition redan uttalat sig, då II. M:t nu säger, att han af fortgaende underhandlingar och ständigt vexlande delser är förhindrad från att göra rikets ständer de meddelanden, K. M:t önskar till deras kännedom afgifva, — hoppas jag dock att de kunna bidraga att lugna några sarhägor? Efter en kort redogörelse för diplomatiens ställning till de politiska frågorna i allmänhet, yttrade h. exe. bl annat: Den allmänna europeiska politiken är i detta ögonblick så full af osäkerheter, förvecklingar och hvarandra korsande intressen; att jag vågar tro det ingen statsman i denna stund skulle deraf kunna uppdraga en fullständig och trogen bild. Minst kan detta förväntas i ett land, som genom sitt läge, sin relativt föga betydliga makt, och sin systematiska afhållenga båt 41 M : het från frågor hvaruti den ej har egna intressen, icke är skapad att deruppå utöfva en afgörande inverkan. — Ställningen, mine herrar, är sådan att hvarje ord som yttras — och särdeles af en Kronans nuvarande rådgifvare — kan innebära, jag vill icke säga en fara, men en olägenhet, och en olägenhet som lätt kan leda till en fara. Detta förhållande, som väl öfvertänkt, icke torde jäfvas, synes böra föreskrifva oss alla en stor försigtighet vid våra yttranden liksom dem måste föreskrifva hvarje omsorgsfull regering stor sörsigtighet vid dess handlin tt. Den är så betingad af förhållanden att jag hyser den fasta tillförsigt att hvad jag här kan komma att yttra skall efter denna måttstock, och icke efter det önskliga deruti, ålla upplysning, hvilken jag måhända icke att erhå skulle kunna gifva, bedömas. Ett för denna tidpunkts politiska ställniug högst vigtigt moment, som för ingen af eder, mine herrar, är obekant, är den inbjudning som H. M:t fransmännens Kejsare d. 4 d:s, till Europas krönta hufvuden äfvensom till Tyska Förbundet och Schweiziska Edsförbundet aflåtit. Denna märkliga handling har va i alla länders tidningar återgifven, och det vore väl öfverflödigt att i en samling som denna upprepa dess begrundansvärda innehåll. Denna skrifvelse blef till Kongl. Maj:t d. 14 d:s öfverlemnad. Dess svar afgick d. 15 om morgonen med jernbantåget och bör således redan vara till Paris ankommet. Jag har begärt och erhållit Kongl. Maj:ts nådiga tillståad att detsamma till Rikets Ständer meddela, på den enda väg som står mig öppen att bringa det tlll deras kännedom. Det har följande lydelse: Min herr Broder och Frände. Det bref, Eders Kejserl. Maj:t d. 4 d:s behagat tillskrifva mig, har till mig blifvit öfverlemnadt af Dess Minister. Jag tror mig böra, utan uppskof, afgifva svar på Dess förs att deltaga i den Kongress, hvars sammanträde i Paris E. M:t föreslagit, i ändamål att vara betänkt på sättet att försäkra grunderne för den allmänna fredens bibehållande i Europa. Allt hvad som kan bidraga till ett så önskligt söremal kan ej annat än vinna mitt bifall, och jag får derföre omedelbart till E. M:ts kännedom meddela, att jag emottager dess inbjudning, och att om de öfriga Europeiska Makternas medverkan till denna Kongress kan vinnas, jag visst icke derifrån skall undandraga mig. ng I K så mycket mindre tveka att förena mig med E. nnade afsigter, som de Förenade Rikena, mk. hafva intet att eftersträf liksom intet att frukta, vid en sådan Kongress icke skola lifvas af något enskildt intresse, och således kunna, med fullkomlig opartiskhet, öfverlemna sig åt bedömandet af de säkraste medlen att försäkra folkens allmänna väl, — att på rättvisa, omfattande och bestående grundsatser grunda fredens bibehållande, — och att söka, med detsamma, att, på rättrådigt uppr de klagomål, som, f mera än ett h högt låtit sig förnimma, med undvikande af att kränka rättigheter, hvilka äro lagligen grundade, och upp: rätthållna med ett noggrannt iakttagande af dera härflytande skyldigheter. Om detta mål kunde upp: nås genom cn gemensam öfverenskommelse, skulle E M:t hafva tillvunmt Sig en oförgänglig ära, genon att taga initiativet till ett verk, hvilket skulle med. föra välsignelser så väl för de styrande som fö folken. Jag skulle anse mig ly klig i fall omständigheterna kunde tillåta mig att förena mina bemödander med de öfriga Europas suveräners för sallkomnande af detta så nyttiga företag, isynnerhet som jz finge ett tillfälle att personligen förnya för — — ringarn.