Göteborgsposten – 25 november 1863, sida 2

— Nå om det är förhällandet, så tror jag, att jag straxt kan skaska er en plats. I nästa rum är en dam som också var här i går, och som skaffade mig hufvud: värk genom det barnsliga och yra i sitt sätt att vara. Men hon vill ha ett ungt fruntimmer till sällskapsdam nu ge nast — det är den stera svårigheten. Hon reser frår London till Paris med aftontåget, och hon har uppskjuti att engagera sällskapsdamen tills i går eftermiddag, då hor kom till mig i en riktig feber af ängslan och vi.le att jag genast skulle presentera en dame för henne. Hon stan nade hela eftermiddagen i nästa rum och jag förde mång: unga fruntimmer in till henne, som alla tycktes väl pas sande för konditionen, då denna verkligen är ganska en kel. Men mrs Lennard tyckte icke om någon af dem Hon var mycket artig mot dem och talte vänligt till den och afskedade dem på det gentilaste sätt, och derefter sade hon till mig att hon icke tyckte om dem och att hon be slutat att ej välja någon, som hon icke kunde tycka om emedan hon ville hålla mycket af sin sällskapsdam oci behandla henne alldeles som en syster. Så sade hon, ocl hur i all verlden, ropade miss Barkham, skulle jag på et qvart kunna finna någon, som hon kunde tycka om och sluta sig fill som syster? Jag försäkrar er, miss Villars att när hon gått i går eftermiddag, så gick det riktig rundt omkring i mitt hufvud, och det börjar det göra n igen. Eleanor väntade mycket tåligt, medan miss Barkhan försökte att sansa sig.