— — —— 2 —— bulistiska journalister, spetsfundiga jurister och trolösa diplomater har varit oklar för de flesta, omsider nalkas en afgörande konflikt. När ett land om två millioner menniskor skall kämpa mot 36 millioner, är det icke att undra på om stämningen är allvarlig, ehuru man mycket skulle misstaga sig, om man trodde att här herrskar den ringaste modlöshet, vare sig i hufvudstaden eller den öfriga delen at landet, som har sändt delegerade till den nye konungen för att tacka honom för undertecknandet af grundlagen af den 18 November rörande Danmarks och Slesvigs gemensamma angelägenheter. Huru hotande situationen än är, har den dock den fördel, att den är klar och tydlig såväl från Danmarks som från Tysklands sida. Konungen har genom att underteckna grundlagen ådagalaggt, att helstatspolitiken är uppgifven och att Eiderpolitiken, den enda rätta danska, den enda riktiga skandinaviska politiken, för framtiden skall blifva följd, och när han begärde betänketid kan det endast ha varit emedan han ville göra det veterligt för alla, att han blott tillfölje af sin öfvertygelse och med fri kunglig makttullkomlighet beslutade sig till detta vigtiga steg. Genom att understödja de augustenborgska arfsanspråken har Tyskland å sin sida atkastat den mask, under hvilken det, behagsjukt koketterande med en såkallad undertryckt nationalitet, kastade snåla blickar på Slesvig och Holsteins sjöhamnar, från hvilka den tyska framtidsflottan skulle bestryka Östersjön och diktera lagar för icke blott Danmark utan hela Skandinavien. Hvad beträffar den nye kronpretendenten, den så kallade prins Fredrik af Slesvig-Holstein, så inträffade med honom den komiska omständighet, att han uppträder på skådeplatsen, oaktadt hans fader, likt en annan Esau, har sålt och erhållit betalning för sina arfsanspråk, visserligen icke med en grynvälling, men mot en ganska rundlig kontant ersättning. Men hvad som är ändå mera komiskt, är att de tyska duodes-furstarne, som så ifrigt åtaga sig hans sak, i sin ifver alldeles förgäta den skallra, som eljest utgör deras största glädje, nemligen deras egen, på grund af det rena, furstliga blodet dem tillkommande titel af Guds nåde och deras deraf härflytande prerogativer, som de annars så gerna pocka på. Ja, om hertigen af Augustenborg tillochmed innehaft arfsrätt och icke schackrat bort den, skulle det dock enligt den tyska statsrätten vara mycket tvifvelaktigt om prins Fredrik någonsin kunde succedera sin fader då han såsom son at grefvinnan Danneskiöld blott på fädernet är af furstlig härkomst och således icke är hvad tyskarne kalla ebenburtig-. Vi danskar äro i allmänhet en mycket sorglös nation, men konung Fredrik den sjunde, den äkta danskhetens utmärkte representant, har en gång sagt: när man trampar oss på tärna, så bli vi rasande och stå på oss, och i detta ögonblick är det danska folket ingalunda ett godmodigt folk, på samma gång som faran äfven har aflägsnat all partioenighet, hvilket granneligen kan skönjas deraf, att en af grundlagsutkastets ifrigaste antagonister i riksrådet, helstatsmannen Algreen-Ussing, har undertecknat den adress, hvari kommunalbestyrelsen bad konungen att upphöja det mottagna utkastet till lag. Såväl på örlogsvarfven som i krigsministeriet herrskar en stor verksamhet, och när man på senaste tiden har läst upprepade anfall mot marinministern, må dessa sålunda förstås, att de ro ämnade att sporra honom till att utveckla ändå större energi. Hvad hären angår, så stod kort före konungens död 10,000 man samlade ifrån Konge-ån till Elben; dessa blefvo tillölje af den stigande jäsningen i Holstein genast förstärkta med 4,000 man idag är 10,000 man be