Göteborgsposten – 24 november 1863, sida 3

På denna skizy, hvilken som bekant under sommaren var utställd vid en af konstakademiens i Stockholm expositioner, och derstädes väckt mycken uppmärksamhet, förekomma omkring 50 manliga och qvinliga figurer, fördelade i åtskilliga grupper. En mystisk personlighet. För någon tid sedan afled på Kristiania dårhus en person, som hade gifvit sig sjelf namnet ÅAdam Menue, ci-devant Baron, och på rysk bekostnad under omkring 40 år varit vårdad på olika dårhus i Norge. Som det berättas, fann man år 1822 eller 23 en person gående på gatorna i Kristianssand, som ingen kände och som gaf besynnerliga svar på alla de frågor, man ställde till honom. Alla efterforskningar om när och huru han först kom till Kristianssand, ha varit fruktlösa, och reducera sig endast till löst prat, oaktadt tidpunkten icke är så långt aflägsen, att ju ännu mängen lefver i Kristianssand, som borde kunna lemna upplysningar i saken. Mannen kallade sig emelsertid då, som nu Adam Menue, ci-devant Barom. Ett rykte i hristianssand påstod, att han var född fransman och att han, tillfölje al en kärlekshandel med en rysk dam af hög börd, blifvit af polisen i Petersburg sänd tillbaka till Frankrike, men på vägen lyckats undkomma. Mannens hela yttre och särdeles bildningen af hans hufvudskål angaf emellertid på det otvetydigaste, att han hörde till den tartariska, kalmuckiska eller mongoliska racen. Den ryska regeringen skall först efter någon tvekan, ha gått in på att betala för honom omkring 20 sp. i månaden. Det är för ötrigt icke heller gifvet, att det är den ryska statskassan, som släppt till pengarne, fastän de kommit honom tillhanda genom de offentliga myndigheterna. Mannen förvarades för på dårhuset i Oslo, men flyttades 1852 till Kristiania. Det var omöjligt att få honom till någon sysselsättning, utan han dref omkring på sin atdelning, och visade sig tvär både mot läkarne, vaktarne och de ötriga patienterna. Vid sin död tycktes han vara omkring 70 år gammal. På senaste tiden talade han sällan, utan gick endast omkring och mumlade; men en gång lyckades man att få honom till ett kort samtal, af hvilket man kunde förstå, att han var en man med bildning och kunskaper. Han uttryckte sig då på en utmärkt vacker fransyska. I början af sitt vistande på dårhuset hörde man honom ofta för sig upprepa namnen: Napoleon och Alexander. Dårhusets läkare försökte sedermera, för att möjligen finna någon ledträd, att intressera honom för dagens händelser och omtalade, att en ny Napoleon hade blifvit kejsare i Frankrike och ep ny Alexander herrskade i Ryssland, utan att detta dock tycktes väcka hans uppmärksamhet. — Med anledning af en i Dansk Folkekalender för 1863 intörd skildring af en liknande mystisk person, ett förmodligen ryskt eller polskt fruntimmer. hvilket under liknande förhållanden vårdades i en stad på Jutland, kom. man på den tanken att hennes öden måhända kunde stå i något samband med baron Menuees, men alla frågor i den vägen besvarade han med ett kort: Non! — Grafven har nu gömt en gåta, som ingen mensklig spetsfundighet förmådde lösa. Franska pansarslottan. Ett bref från Funchal på ön Madeira af d. 2 d:s meddelar några detaljer om franska pansareskadern, hvilken nyligen anländt dit. Eskadera afseglade från Brest d. 27 Okt. under vacker vä derlek, hvilken fortfor under resan, På vägen gjorde fartygen under fyra dagar försök för att utröna hvart och etts hastighet. Först seglade de på en linie, under det att hvarje fartyg första dagen hade två, andra dagen fyra, tredje dagen sex, och fjerde dagen åtta af sina ångpannor uppeldade. Linieskeppet Solferiao höll sig under hela tiden främst och gjorde i medeltal 14 knop i timman. Linieskeppet Magenta och fregatten ÅCouronne kommo dernäst, görande 13 knop. Efter Couronne följde Napolon, ett af de bästa fartygen i den gamla ångbåtsflottan. Pansarfregatterna Invincible och Normandie kommo dernäst i ordningen. De sem pansarfartygen skötte alla sin sak förträffligt, i det inget utaf dem gjorde mindre än 12 knop i timman. Vid försöken i snabbsegling blef Solferino också främst med 6 knop, oaktadt det har mycket låga master. Sedan fartygens seglingsförmåga blifvit utrönt, gjordes ett försök att bestämma kolkonsumtionen. Deraf framgick, att hvarje pansarfartyg kan föra med sig tillräckligt kol för en sträcka af 1,400 sjömil. Vice-amiral Penaud hissade sin flagg på Solferino. Eskadern skulle enligt ordres lyfta ankar d. 8 och afgå till Teneriffa för att derifrån återvända direkte till Brest. Anamitiska ambassaden i Paris har nyligen haft företräde hos den kejserliga familjen i Tuilerierna, hvarvid de med mycken högtidlighet öfverlemnade en mängd dyrbara skänker och en egenhändig skrifvelse från H. cochincinesiska M:t Tu-Duc till sin höge