Göteborgsposten – 24 november 1863, sida 3

yr . llelgoland: VDV. — Pramss. k. — Mulet. Från Utlandet. Åtskilliga franska tidningar berätta, att Englands gesandt i Frankrike, lord Cowley, d. 18 d:s till kejsar Napoleon aflemnat Englands svar på inbjudningen till en kongress. Uti svaret förklaras, att England emottager inbjudningen, men förklarar, att underhandlingar måste föregå. Patrie tror sig veta, alt svar af ungefär samma innehåll skola i dessa dagar ingå från de öfriga stormakterna. I Paris går ett rykte, att kejsar Napoleon hos konung Leopold af Belgien anhållit, att denne måtte uppställa programmet till kongressen. Uti ett kardinalsammanträde i Rom har beslutats, att påfliga regeringen skall emottaga förslaget om en europeisk kongress. Inom Frankrikes senat hafva grefve Walewski, hrr Casabianca, Roger, Thouvenel, Sturm och Bonjean utsetts till medlemmar af den komite, som skall uppställa adressen till kejsaren, med svar på dennes trontal. I Preussens herrehus har polacken grefve Buinski protesterat emot den paragraf i svarsadressen till konungen, uti hvilken tacksägelse frambäres för de åtgärder, som vidtagits gentemot upproret i Polen. Grefven påstod, att detta uppror blott hade till ändamål Polens befrielse från ryska väldet. Hr Bismerck svarade: Grefve Buinski må tro hvad han säger. men regeringen måste döma i enlighet med facta. Regeringen har i sin ego bevis på att upproret ej är riktadt ensamt emot Ryssland. Regeringen har derföre ett politiskt, socialt och moraliskt intresse af att rörelsen inom ryska Polen icke segrar. Ett oberoende Polen skulle alltid vara en orsak till fara för den preussiska monarkien och skulle upptaga för sig större delen af armen. Vi kunna ej medgifva en rörelses framgång och seger, som besudlar sig med outsägliga brott och finner nöje i lönmordets apotheos. Hr Bismarck, som korsar sig så mycket öfver polska nationalregeringens grymheter, har naturligtvis icke ett ord att säga om den ryska regeringen. I hr Bismarcks ögon är hon naturligtvis ordningens upprätthållare. Uti Italien har konungen utfärdat en allmän amnesti, hvilken annullerar straffet inom de neapolitanska provinserna för alla brott, utom dem som stå i samband med stråtröfveriet och vanliga lagbrott. Amnestien omfattar alla brott emot presslagarne och alla dem, som eluderat konskriptionen. — Denna amnesti är dikterad af konungens under hans resa vunna öfvertygelse, att enhetskänslan inom Italien är så fast rotad, att han har intet att vidare befara af sina fienders stämplingar. Ryssland konspirerar af alla krafter i Donaufurstendömena, för att uppresa dessa emot Turkiet och sålunda neutralisera detta för den händelse att krigiska förvecklingar skulle uppstå. Det är fråga om ingenting mindre än att anordna mot Porten en kombinerad rörelse af alla de slaviska befolkningar, som på ett eller annat sätt äro fästade vid turkiska väldet. 25 kanoner och 800 minitgevär hafva redan införts på turkiska området. Det talas om 4,000,000 fres subsidier, som ryska regeringen skall ha utlofvat. Det säges äfven, att Ryssland förbundit sig att, i händelse af krig, lemna 40,000 gevär och 80 kanoner. Dessa intriger äro i görningen mellan furst Michael, men motarbetas af den nya rumeniska ministören, som skall vara anhängare af alliansen med vestmakterna och afgjordt emot det ryska inflytandet. Det är derföre ännu möjligt, att de ryska intrigerna kunna stranda, men de utgöra dock i alla händelser en varning. Spaniens regering understödjer erkehertig