seljpresidenten Hall, att så hastigt som möjligt meddela riksrådet och landet det glada bådskapet, som dessutom ögonblickligen spridde sig åt alla håll. RI. 5 e m. samlades riksrådet. Samtliga ministrarne voro närvarande och presidenten öppnade mötet med orden: Jag har sammankallat rådets medlemmar till detta möte på ett ovanligt sätt för att tillmötesgå en önskan af regeringen, hvilken jag tror, att vi böra sätta värde på. Konseljpresidenten tänker att göra rådet ett meddelande. Konseljpresidenten yttrade derpå: Det medåelande, jag önskar göra riksrädet, är, att II. Mt. konungen uti ett idag hållet geheimestatsråd genom sin underskrift stadfästat den af riksrådet antagna lagen om konungariket Danmarks och hertigdömet Slesvigs gemensamma angelägenheter. Presidenten, som var myckat upprörd, tog åter till ordet och yttrade: Måtte det af H. Mt. konungen fattade beslut blifva till lycka för fäderneslandet, till ära och lycka för konungen och hans hus. Måtte den ansvarsbörda, som konungen äfven påtager sig och må den kamp, ett vigtigt steg alltid måste framkalla i hvarje menniskas hjerta, blifva för H. Mt. lättad och belönad genom trofast tillgifvenhet af hans folk, genom en kärlek, som håller ut både i goda och onda dagar. Lefve H. Mt. konungen! : Nio hurrarop från riksrådets medlemmar och de talrika åhörarne beledsagade presidentens önskan. Presidenten anmärkte derefter: Jag vill ej i detta ögonblick föreslå, att riksrådet skall fatta något formligt beslut; men det, jag tänker föreslå, skall ock göra ett sådant beslut onödigt. Jag antager, att riksrådet känner behof att för h. mt konungen och h. mt drottningen uttala de känslor, som lifva det vid tronskiftet, och en tacksägelse till H. Mt. för det beslut ban fattat, på ett sådant sätt, att vi erkänna detta besluts betydelse och den kraft, hvarmed det fattats. Det finnes tvenne vägar, hvarpå detta uttalande kunde göras: den ena är en adress, men en sådan kräfver förhandling och beslut; den andra — hvilken jag äfven vill föreslå riksrådet att följa — är den, som bäst öfverensstämmer med den danska nationens karakter, emedan den är den enklaste och den, genom hvilken känslorna bäst läggas i dagen. Jag föreslår, att vi skola bedja H. Mt. mottaga oss samtliga, på det vi må kunna till honom frambära våra djupt kända önskningar, och att rådet öfverlemnar till presidenten, att vara den, som jag hoppas, opartiske tolken af dess känslor. (Ja, ja.) Presidenten förklarade derpå, att han ofördröjligen skulle vända sig till hofmarskalken för att genom honom anhålla om audiens för riksrådet samt att ett anslag i sessionssalen skulle underrätta medlemmarne om, när och hvar I. M. täcktes mottaga dem. II. M:t har, enligt uppgift, förklarat sig redo mottaga riksrådets medlemmar fredag middag kl. 12. Ett par holsteinska tidningars yttranden angående situationen föreligga. Vi meddela dem här och röna glädje af att finna dem vara dikterade af en från det hållet märklig rörelse och sorg öfver den älskade landsfadrens bortgång. -Altoner Merkur säger: , Konungens, det sista skottet på den gamla kungliga stammen, oväntade död i ett ögonblick, då förbundsexekution förestår hos oss, är en i dubbelt atseende ödesdiger händelse såväl för hertigdömena som för konungariket och uppfordrar till iakttagande af den lugna besinning, som vi så ofta berömmes för, samt till undvikande af allt oroligt görande och låtande, så framt vi ej vilja bli prisgifna åt inre oenighet och en oberäknelig intervenering at fremmande makter samt blifva en lekboll för motstridande intressen. I Danmark vet man också nu hvad man vill och skall handla derefter. Der har man under den nu aflidne konungens regering kunnat glädja sig åt ett tillstånd af lycka och utveckling som knappt någonsin förr, såväl hvad det materiela välståndet som det andliga swäfvandet och det andliga lifvet angår; — ty detta lif tjenar, såsom det för några dagar sedan skrefs till oss, efter ett lyckligt fördt krig och erotrin