din tillgifvenhet. Men detta skulle ej inträffa. Jag böjer mitt hufvud för Försynens beslut och befriar dig från ett band, som utan tvifvel blifvit dig förhatligt. Jag ber dig derföre skrifva till mig ett bref för sista gången, hvari du begär de vilkor för skilsmässa, som du anser lämpliga. Låt skälet till densamma heta olikhet i lynne. Jag skall ej uraktlåta något, som kan göra din ställning aktad, och jag väntar af dig att du skall bevara det namn, du bär som Gilbert Moncktons hustru, utan fläck. Siguora Picirillo skall säkert i denna sak vilja handla på dina vägnar och uppträda som din vän och förmynderska. Jag lemnar dig i full besigtning af Tolldale Priory och reser till Torquay med min myndling för att derifrån begifva mig till Kontinenten, så snart vår skilsmässa blifvit fastställd och mina affärer ordnade. Min adress blir under de nästföljande fjorton dagarne Postkontoret i Torquay. Gilbert Monckton. Så lydde det bref, som juristen skrifvit till sin hustru. Dess innehåll verkade på Eleanor likt ett åskslag Hoa satt länge och genomläste det den ena gången efter den andra. För första gången efter sitt giftermål glömde hon för tillfället sin hämnd för att tänka med allvar på något annat. Det var för grymt. Oblandad harm var den känsla som bemäktigat sig hennes själ. Hon anade icke den för. stviflan, som fyllde Gilbert Moncktons bröst, då han skrer detta afskedsbref till henne. Hon visste icke huru der starke mannen kämpat mot sina misstankar, stridt mof