Göteborgsposten – 21 november 1863, sida 2

27 dennes. — Åkaren Färnström, en person som ej är så särdeles sällsynt i poliskammaren, och alltid uppträder med en säkerhet och högljuddhet. som är både opassande oeh förargelseväckande, stod igår ånyo inför samma forum, angifven dels för att den 12:te dennes omkring kl. 10 e. m. hafva oqvädat och förfördelat nattvakten på Gamleports-platsen, dels ock för häftigt körande. Vid nämnde tid pågick å nämnde plats ett bättre slagsmål En artillerist hade slagit f. d. poliskonstapeln Örum och nattväktarne skulle taga sast på valdsverkaren, men, som fordomdags Joseph. lemnade artilleristen sin kapott I sticket och undkom. Folksamling hade bildats och bland denna besann sig Färnstrom, som ganska otvetydigt tog artilleristens parti. En honom tillhörig åroska inträfsade i detsamma på platsen. Färnström hoppade upp på kuskbocken och yttrade, fattande tömmarne: Skall jag köra paltarne till korfkitteln eller poliskammaren, hvarefter han i fyrsprång och under massans jubel körde framåt Ö. Hamngatan, men återvände straxt derpå för att säga: god natt — paltar. Sådan var väktarnes berättelse. Färnström åter påstod sig hvarken ha kört häftigt, eller oqvädat nattvakten. Hästen han körde hette neml. Palt4 eller Pallet eller något dylikt, och det var denna han tilltalat, men ej nattvakten. Han begärde uppskof för vittnens inkallande, hvilket äfven beviljades till den 27:de, då han vid talans förlust bör vara försedd med full bevisning. — Snickaregesällen Sven Petter Olsson, boende i huset N:o 81 vid Kapuniergatan stod i går för tredje gången inför poliskammaren, på angifvelse af nattväktaren N:o 69 Larsson för fylleri natten till d. 2:dre dennes. Larsson, jemte en hans kollega, hade vid ett af de förra rättegångstillfällena på sin ed tagit att karlen varit alldeles redlös. Olsson åter, pastod, att han ej varit öfverlastad och begärde uppskof, hvadan det beslöts att svaranden, Åsom är öfverbevist, skulle som till i går inkalla vittnen. Emot förmodan — och hvilket visar hvad afseende väktareord stundom förtjena — inställde sig till förhöret i går å:ne välfrejdade personer, hvilka togo på sin ed att Olsson vid uppgifna tillfället ej varit drucken. Olsson berättade äfven att han uppgifvit både namn och bostad för Larsson, men att denne icke dess mindre släpat honom med sig nedåt alleen för att träffa en kamrat, som naturligtvis skulle hjelpa honom att taga hand om den druckne och dessutom vid förhöret fungera som vittne n:o 2. Olsson, som emellertid försatt 3:ne arbetsdagar, frikändes naturligtvis och flek gå, och nattvakten — ja, han fick gå han också Rådhusrätten. . Sistl. Larsmesso-marknad häktades härstädes 2:ne 8. k. smideshandlare. Anders Larsson och August Dahlberg, på misstanka för åtskilliga under marknaden begångna stölder. Vid första rättegänastillsällena uppträdde Dahlberg med ofantlig tvärsäkerhet, förklarande sig ämna väcka åtal för olaga häktning, men tonen nedstämdes betydligt då man kom underfund med att han redan 2:ne gånger blifvit straffad för stöld och dels som bot härför dels som ransakningsfånge, oaktadt blott omkring 25 år gammal, tillbragt ej mindre än 9 år i fängelse. Fastän ganska graverande omständigheter förekommo mot de båda bäktade kunde de likväl ej åt saken fällas, hvarföre Larsson frigafs, men Dahlberg hölls ytterligare qvar. Man hade nemligen anledning förmoda att denne, som vistats här redan i 6 månader och ingått vid Christine församling, på falskt prestbetyg vannit inträde derstädes. Detta besannade sig äfven och för detta försalskningshrott dömdes Dahlberg sistl. Onsdag af rädhusråätten till 8 månaders fängelse. Dahlberg, som tycktes vara icke obekant med straffbalken, uttryckte sin förundran öfver den långa srafftiden och påstod att dylika förbrytelser vanligen blott renderade 6 månader, men rådhusrätten ansåg sig ej kunna låta pruta med sig lika litet som den jakande kunde besvara Dahlbergs förfrågan om det ej ginge an att få de 8 månaderna utbytta mot böter. — Polske krämaren Jakob Wolff figurerade sistl. onsdag åter inför rädhusrätten mot sin kollega Liebmanowicz. Jemte det ursprungliga åtalet mot Liebmanowicz att hafva slagit Wolffs hustru och derefter piskat upp honom sjelf, då han velat taga sin kära hälfts försvar, hade han nu en ny stämning att presentera mot sin vederpart. Enligt denna hade Liebmanowicz efter förra förhöret i yttre förmaket hotat Wolff och kallat honom rackere und schkojere, hvilket för öfrigt tyckes vara stående titlar inom den polska emigrationen i Haga. Vittnen hördes också angående denna sak och dessa intygade, att Liebmanowicz fällt åtskilliga föga valda yttranden mot sin antagonist. Liebmanowicz tyckte sig ej behöfva vara re än Wolff och inlemnade genstämning mot den sistnämnde, hvilken skulle den 17:de sistl. September hafva oqvädat honom; äfven häri hördes vittnen. Uppträdet hade timat på en gata i Haga och en madam Lundblad, som derunder gick förbi de munhuggande hade hört Wolff på svenska kalla L. skore och rackare, men sedan hade han tagit till tyskan och der kunde ej madam Lundblad följa med. Ett annat vittne hade äfven hört dem gräla, men blott på tyska; vittnet förstod visserligen ej detta språk, men nog kunde af utseende och åtbörder förmärkas, att diskursen var allt annat än vänskaplig. De tvistande bestredo ömsesidigt hvarandras angifvelser och L. yrkade slut i målet, fordrande 248 rdr i ersättning tör tidsspillan ete. Wolff var mera modeet i sina pretentioner, ty han begärde blott 68 rdr ör sitt besvär, men yrkade deremot en massa straff på L. och begärde 2 månaders uppskof för inkallande f ett kringströfvande vittne, med det olycksbådande förnamnet Cain samt Drbezwicz eller något dylikt outsägligtatlllnamn. Förhöret, som allt emellanåt lifvades af små intermezzon emellan Wolff och hans hustru, slutades dermed att rätten beviljade Wolff uppskof i målet till d. 13 nästk. Januari, då han bör vara med full bevisning försedd vid fara att eljest blifva sin talan förlustig och så länge är väl hopp att vara befriad från parternas eländiga käbbel och osmakliga rotvälska. AR Från Stockholm. Två oskyldiga smugglarinnor. Vid Stockholms rådhusrätts afd. för tullmål förekom d. 11 d:s ett mål emellan advokatfiskalsembetet och contra pigorna Löf och Johansson. Två unga Smålandsflickor med ganska fördelaktigt yttre inträda och taga plats på svarande. Adnc) V Ada är I banthats få