Göteborg d. 21 November 1863. Från Danmark. Förutom Angustenborgarne gör nu äfven storhertigen af Oldenburg, kusin Petter, arfsanspråk på SlesvigHolstein. Det skall bli eget att se, för hvilkendera Förbundsdagen i Frankfurt skall taga parti, hvad angår arfsföljden till Slesvig, i hvars angelägenheter tyska förbundet icke eger den aflägsnaste rättighet att blanda sig. De båda beslägtade arfspretendenterna torde kanske en vacker dag uppträda samtidigt och pocka på sin förmenta rätt. Möjligen skola de då med hvarandra etablera ett litet anständigt g hvari Augustenborgaren kommer att biträdas af följande stater i vestficksformat: Sachsen-Weimar, Sachsen-Meiningen och Sachsen-Coburg-Gotha. Utan att önska någon menniska illa, skulle vi dock vara hugade tillönska de båda pretendenterna summa öde, som sagan omtalar drabbade tvenne mot hvarandra fientliga micklar: De slogos så länge och slukade det ena stycket efter det andra af hvarandra, till det slutligen på stridsplatsen ej fanns arnat qvar än — de båda stridandes svansar. De skulle säkerligen göra både hertigdömena och tyska tolket dermed största tjensten. Nu ha det hela karakteren af en parodi — men en grym parodi. Att emellertid dessa pretendenter icke hatva för sina planer någon framgång att vänta, är temligen naturligt, då deras anspråk äro tillintetgjorda genom londonerprotokollet. undertecknadt af Frankrike, England, Ityssland, Österrike, Preussen, Danmark och SverigeNorge. Visserligen har det ännu icke godkänts af tyska förbundet och endast undertecknats af Österrike och Preussen i deras egenskap af europeiska stormakter; men det är dock att hoppas, det Förbundet ej beblandar sig med dessa arfstrågor, i hvilka det ej har någon kompetens. Att man i Tyskland dock är hugad för frågans upptagande, så vidt det låver sig göra, framgår af åtskilliga tidningars anmärkningsvärda kommentarier öfver konung Fredrik VII:s död och de eventuela närmaste följderna deraf. Sålunda skrifver NationalZeitung : Schlesvig-Holstein stod till Danmark i samma förhållande som Hannover till England under konung Wilhelm IV. Båda länderna voro tillsvidare förenade genom regentens person; men arfsföljden var olika: i Danmark voro Fredrik III:s agnatiska och cognatiska efterkommande arfsberättigade, i Seblesvig-Kol. stein endast Christian I:stes agnatiska efterkommande Forbindelsen mellan de båda länderna måste upphöra (!)