Göteborgsposten – 20 november 1863, sida 2

ton ref sönder kuvertet. Hon bleknade, när hon läste brefvets första rader. bet var skrifvet på tvenne ark postpapper och började sålunda: Eleanor! När jag bad dig bli min hustru, berättade jag dig att jag, när jag var helt ung, bedragits af en qvinna, som jag älskat mycket ömt, ehuru ej så ömt, som jag sedermera älskat dig. Jag sade dig det och bad dig innerligt att tänka på huru min ungdom förbittrats och ha medlidando med mig. Jag bad dig att förskona mig från det qvalfulla i en ny trolöshet, från ett nytt uppvaknande ifrån min sällhetsdröm. Säkert skulle du, om du ej varit den grymmaste af alla qvinnor, ha rörts af kännedomen om att jag redan lidit så bittert af en qvinnas bedrägeri och skonat mig. Men du skonade mig icke. Det öfverensstämde med dina Önskningar att återkomma till denna trakt för att vara nära din fordne älskare Launcelot Darrell. Brefvet föll ur Eleanors händer, då hon läste dessu ord. — Min fordne älskare! ropade hon, min älskare Launcclot Darrell! Kan min man tro det? Kan han tro att jag någonsin älskat Launcelot Darrell? I Hon tog upp brefvet och satte sig vid sin mans skrifbord. Derefter genomläste bon noga den första sidan af Juristens bref. I — Hur kunde han skrifva ett sådant bref? utropade hon harmset. Hur kunde han tro något så rysligt om mig,