Göteborgsposten – 20 november 1863, sida 2

sedan jag sagt honom rätta förhållandet — sedan jag upplyst honom om mitt lifs hemlighet? Hon läste vidare: Från den stund vi återkommo till Tolldale, skref Gilbert Monckton, så insåg jag sanningen — den hårda och bittra sanning, som endast med möda påtvingar sig den man, som planerat sitt lif och föreställt sig en lycklig framtid under inflytandet af en villfarelse, som lemnar honom i förtviflan, när den skingras. Jag observerade dig som en man blott observerar den qvinna af hvars trofasthet alla hans förhoppningar äro beroende; och jag märkte att du alltjemnt älskade Launcelot Darrell. Du förrådde din hemlighet genom hundrade tecken, små i sig sjelfva men öfverbevisande, då de sammanläggas. Du hade gjort ett räsonnemangsparti, räknande på timliga fördelar, såsom ersättning för det offer, din känsla underkastade sig, och du fann för sent att offret var för tungt att bära. Jag observerade dig dagligen och stundligen, och jag märkte att du blef allt sorgsnare, oroligare, otåligare och nyckfullare mot Launcelot Darrell i den mån tiden för Lauras giftermål nalkades. (Forts.)