Göteborgsposten – 20 november 1863, sida 1

nar resa bort med henne för att låta henne andas annan luft. Mr Monckton gick ned till sitt arbetsrum, stängde in sig, skref ett mycket långt bref, hvars hopsuttning tycktes göra honom mycket bryderi. Han såg på sitt ur när han slutat och hopvikt brefvet samt skrifvit utanskriften. Han gick åter uppför trappan till Lauras toilettrum och fann den unga flickan i den största förvirring; hon hindrade sin kammarjungfru på allt sätt under förevänning att bistå henne. — Tag på dig hatten och schalen och gå ned, sade mr Monckton i afgörande ton. Jane hinner icke att packa in sakerna i kappsäckarne, om du hindra henne. Gå ned i förmaket och vänta der, tills allt är i ordning för vår afresa. — Skall jag då icke taga afsked af Eleanor? — Är hon ännu i sitt rum? — Ja, sir, svarade kammarjungfrun och såg upp från kappsicken, framför hvilken hon lag på knä. Jag tittade för en liten stund sedan in i mrs Moncktons rum och hon sof djupt. Hon har ansträngt sig mycket under det att hon vårdat miss Mason. — Nåväl, då är det bäst att hon ej blir störd. Men om jag skall resa till Nizza, invände Laura, så måste väl jag dessförinnan taga afsked af Eleanor? Hon har, som ni vet, varit mycket god mot mig. — Jag har ändrat mig, sade mr Monckton. Jag har