Göteborgsposten – 20 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förs. till Lady Audleys Hemlighet.) Mr Monckton dolde sitt ansigte i sina händer och grubblade på det som han hört. Ja, så var det; hans myndlings enfaldiga prat uppdagade för honom alla de hemligneter som förborgade sig i hans hustrus hjerta. Han tyckte itt han såg det vackra solljusa arbetsrummet och den unge mannen, som satt sysslolös vid det öppna fönstret med rosenbladen fladdrande kring sitt sköna hufvud. Han tyckte sig äse Eleanor sittande vid pianot och låtsande lyssna på sin pupill, men seende bakom sig på sin älskare. Han gjorde af dessa materialier den täckaste kabinettsmålning till sin egen plåga. — Tror du att Eleanor någonsin älskat Iauncelot Darrell? frågade han efter en stunds tystnad. — Om jag tror det? ropade miss Mason. Ja, det tror ag visst, och det är derföre som hon söker öfvertala mig ut icke gifta mig med honom. Jag älskar henne och hon ir mycket god mot mig, tillade Laura hastigt, i det hon halft blygdes öfver att ha talat illa om den vän, som visat henne så mycket tålamod de sista dagarne. Jag älskar