Göteborgsposten – 19 november 1863, sida 1

YO 11911.: Då han anlände till bestämmelseorten, öppnade han vagnsdörren. En främmande person, som af misstag tog honom för en annan hyrkusk, kom i detsamma fram till honom. Hyrkusken observerade genast vid vagnsdörrens öppnande, att något var på färde och yttrade till den främmande: -Se hit, här är någonting rasande-. Qvinnan med det ena barnet i sina armar låg nemligen på golfveti hyrvagnen; det andra barnet satt tillbakalutadt i sätet liksom sofvande. Till en början trodde man att qvinnan var drucken, men i nästa ögonblick fann man sitt misstag — hon var död, hon liksom de tvenne barnen! En folkhop samlade sig snart kring vagnen, der denna rysliga upptäckt gjorts. Bland de anländande var äfven en läkare, hvilken genast märkte en starh lukt af blåsyra. De tre offren hade blott en kort stund varit döda. På vagnssätet märktes några spår af uppkastningar. Liken fördes till ett närbeläget sjuk hus, och läkarne derstädes iakttogo äfven lukten af blåsyra som jemte lukten af öl mycket tydligt kändes i synnerhet i qvinnans och det ena barnets mun. Det var således antagligt att giftet intagits i det på värdshuset köpta ölet. Men hvem hade begått brottet? Var det mannen som lagt giftet i drycken, eller hade möjligen qvinnan efter mannens aflägsnande tagit in detsamma och äfven förgifvit sina barn? Ty att de voro hennes barn kunde man antaga af deras likhet med henne. Och hvilka voro de? Allt detta kunde ej ens londonerpolisen på ett tillfredsställande sätt besvara, ty i de dödas kläder fanns intet som gaf den ringaste ledning. Den ofta omnämnde hyrkusken hade dock observerat den okände mannens utseende. Han tycktes vara omkring 35 år gammal, var a medelmåttig växt, mager och mörklagd, hade kortklippta polissonger men ytviga mustascher. Han bar en mörk rock och svart hatt. Hvad de aflidne beträfiade, var qvinnan likaledes omkring trettiofem år, fetlagd och egde ett fördelaktigt yttre. Den ena af fliekorna tycktes vara åtta, den andra fem å gammal. Alla tre hade bestämdt varit friska före giftets intagande. Alla dessa kännetecken, äfvensom utseendet at de kläder de aflidne hade på sig offentliggjordes i allmänna tidningarne, hvar— ——————————