Göteborgsposten – 19 november 1863, sida 1

I1ICII, NOS 1. I 4 lmISTTm I MIiIJOTIIA, 1108 1. Å1183C d Smedjegatan. —— (k— -----.;;e——— —— Som man ser hvilar öfver hela den hemka tilldragelsen en tät slöja. Men alla med pelarne i tragedien äro döda — och denna slöja skall troligen aldrig lyftas här på jorden. Göteborg d. 19 November 1863. Stämningen i Danmark. Danska Dagbladet berättar, att den första antydan om, att konung Fredrik VII:s sjukdom kunde vara oroande, kom till Köpenhamn i ett telegram, som offentliggjordes i lördagens aftontidningar. Det bekymmer som härigenom uppstod, ökades ytterligare genom ett extrablad, som den officiela Åerlingske Tidende utgaf i söndags förmiddag kl. 11, emedan det af deri innehållna bulletin framgick, att sjukdomen under lördagens lopp antagit en särdeles farlig karakter. Redan samtidigt härmed gingo emellertid man och man emellan vida sorgligare rykten; det hette, att tebern tilltog våldsamt, under det krafterna alltjemt aftogo, och man erfor, att den utmärkte läkaren etatsrådet Trier och ministern för Slesvig skulle afresa till Glucksborg. Ett nytt på eftermiddagen utgitvet extrablad till Berl. Tid. gaf full bekräftelse åt tillochmed de värsta rykten och var i allmänhet affattadt i en sådan form, att det icke lemnade något hopp. Spänningen och bestörtningen blefvo nu allmänna, öfverallt sågos förskräckta ansigten och den ene bokstafligen slet underrättelserna ur munnen på den andre. Icke desto mindre kunde man ännu icke göra sig förtrogen med möjligheten af en så plötslig, så oberäknelig olycka: mångo forttoro att hoppas, och en stor mängd hade ej kunnat erfara någonting bestämdt; det var egentligen först på teatrarne som sjelfva sorgebudskapet banade sig väg ut bland den stora allmänheten. På kongl. teatern ställdes före representationens början från åskådareplatsen en uppmaning till de närvarande om att lemna teatern. Många efterkommo genast uppmaningen, och kort deretter tillkännagas hr Phister från scenen, att skådespelarne — reaterdircktören var ej tillstides — beslutat under närvarande förhållanden icke spela. Först omkring kl. 74, kom sjelfva den sorgliga vissheten, hvilken genast spriddes från telegrafbyrån åt alla häll. Underrättelsen nådde nu äfven fram till de båda andra teatrarne, hvarest den bekantgjordes under representationen, som dermed älven genast upphörde, i det publiken i stum sorg spridde sig åt alla håll. Kl. 9—10 voro gatorna uppfyllda af en mängd grupper, hvilka i lågmälta samtal gåfvo lutt åt de känslor och bekymmer, som ögonblickets allvar voro i så hög grad egnade att framkalla. Ministören var på söndagen alltifrån morgonen, sedan den första oroande underrättelsen ingått frän Glicksborg, samlad till en permanent konferens i konseljpresidiet. Under dagens lopp infunno sig flera höga embetsmän. för att mottaga de under dessa förhällanden nödiga instruktioner. På aftonen, sedan underrättelsen om konungens död ingått, samlades kabinettets medlemmar hos h. exe. inrikesministern i dennes enskilda boning. Riksrådets medlemmar voro på söndagen talrikt samlade i sin lokal, för att emottaga underrättelser från G lucksborg och för att inbördes förhandla om den så sorgligt förändrade politiska situationen, Först fram mot aftonen erhöll presidenten bekräftelse å den redan på ryktets väg ingängna underrättelsen om konungens död. Många af stadens innevånare strömmade under dagens lopp och om aftonen till riksrådets sal, för att läsa de der uppslagna telegrammerna, och ötverallt sågos talrika grup— — —-—— vad Eleanor sagt honom, ansåg för den lycklige heröfvat honom hvarie utsiot att vinna sin hu