Göteborgsposten – 18 november 1863, sida 1

Göteborg d. 18 November 1863. Framåtskridande. Återigen har vår regering genom lyssnande till folkets önskan lagt i dagen, att den rätt uppskattar vår tids behof och för sin del ej vill resa hinder, som kunna hämma landets framåtskridande i en mängd riktningar. Friheten har i sig något tilldragande; vi känna oss derföre stolta öfver att tillhöra ett land och ett folk, som vet att begagna och rätt begagna sin lagbundna frihet, dervid kraftigt understödt af en frisinnad regering. Under en lång följd af riksdagar har frågan om, att bondeståndet skulle tå sjelft åt sig utse sin sekreterare, liksom de öfriga stånden, stått på dagordningen, utan att regeringen dock velat lyssna till bondeståndets rättmätiga önskningar i detta fall. H. M:t konungen har nu sanktionerat rikets ständers beslut härom, så att bondeståndet hädanefter eger, att sjeltt utse sin sekreterare. Ett annat beslut har K. M:t äfven sanktionerat, hvilket är en rättvis och af humaniteten betingad gärd åt den personliga friheten, liksom det lemnar bevis på en tillbörlig uppskattning af sjelfva det andliga i kyrkan och är ett af de många förberedande steg till kyrkans utsöndring från staten — en utsöndring, hvilken är en af vår tids mognaste oeh, rätt sedd, skönaste tankar. Ifrågavarande beslut angår nattvardstvångets upphäfvande. Detta tvång var sjelft en anomali och stod i direkte strid mot de bud, som finnas i vår statskyrkas egna religiösa läroböcker. Vi helsa denna regeringshandling med verklig tillfredsstälelse, emedan vi tro den skola i ej ringa grad bidraga till förädling af det allmänna begåendet af Herrans nattvard. Ett ytterligare beslut, som af K. M:t stadilstats, är det om införande af kyrkomöten. Detta beslut är välbetänkt, emedan det, liksom det förra om nattvardstvånget, äfven är en bräcka mot den mur, som sammanbinder kyrkan och staten och derjemte skall verka befrämjande i hänsyn till representationsreformens genomdrifvande. Dock antaga vi att dessa kyrkomöten icke skola få någon alltför reaktionär karakter och verka förlamande på den religiösa frihetsrörelse, som nu arbetar inom den svenska kyrkans församling, liksom i andra länder och är ett af tidstecknen. Beslutet att 25-årig qvinna hädanefter är myndig, utan att derom behöfva laglig anmälan, är en gärd åt tidsandan och skall i sin