Göteborgsposten – 17 november 1863, sida 3

Neningarne äro ännu i hög grad sväfvande om, huruvida någon pariserkongress skall komma att bli utaf eller icke. Huru obestämd meningen i detta hänseende är i England, framgår af den bascula tidn. Times, som nu dag för dag uppdukar de mest sväfvande artiklar om kongressfrågan. Sålunda heter det i en artikel för d. 12:te d:s: Det är möjligt, att kejsarens fredsförhoppningar äro uppriktiga. Ilan kan tro, att han med Mexico på halsen har tillräckligt, för att kunna förse med militärbulletiner och uttömma supplementarkrediterna. Allt hvad detta land (England) har att göra är, försäkra sig om planen med den föreslagna kongressen, och att noga betänka, huruvida den skall komma att åtföljas af några goda resultater. Vi tro, att vår regerings svar på kejsarens inbjudning är atfattadt i denna anda. Det skulle naturligtvis vara högligen oförnuftigt af Napoleon att vänta, det drottning Victoria skall sända en representant till Paris, för att diskutera allmänna saker, såsom man gör i Socialvetenskapernas sällskap. Det är derföre klarligen brittiska regeringene pligt, att göra sig noggrannt underrättad hvilka ämnen som skola uppställas och debatteras. Eftersom inbjudningarne utsträcka sig till så många makter, skulle det tyckas, att en mängd frågor skola förhandlas, och det är lUnglands rätt, att skaffa sig noga reda på, hvilka dessa skola bli. Då kejsaren detaljerar de frågor, som det är hans afsigt, att underställa Europa, skall det vara brittiska regeringens pligt att bedöma, huruvida de kunna med fördel diskuteras och om kongressens beslut kan på något sätt gifvas kraft gentemot en motstridig makt. Skulle det visa sig, att ingen praktisk vinst kan dragas från diskussionen, skall detta säkerligen utöfva stort inflytande på Englands svar. Men om det kan finnas skäl att tro, det frågor, som innebära en närvarande svårighet och blifvande fara, kunna på vänlig väg lösas och större säkerhet gifvas åt Europa, då äro vi ölvertygade, att vår regering icke skall tillåta några fördomar att ställa sig i vägen för en samverkan. Dessa ord synas vara fullkomligt engelska regeringens uppfattning, som derföre äfven befinner sig i liflig depeschvexling med Osterrike, för att förmå detta, att med England aftvinga Napoleon uppgift om kongressens basis. Inledningen till den gula bok, som Frankrikes regering framlagt för kamrarne, uttrycker den förhoppning, att en försoning skall kunna åvägabringas mellan Danmark och Tyskland. — Rörande Italien heter det deri. Kejsarens regering har med tillfredsställelse sett, att uti Italien lugn följt på den agitation, som romerska frågan förorsakat. Den allmänna meningen tyckes dock icke vara hugad att göra materiela eftergifter. I den säregna ställning händelserna skapat kunde kejsarens ng ej göra italienarne större tjenst, än att förblifva otillgänglig för de många lidelserna rundtomkring den. Kejsaren vet, att han, så mycket i hans . ligger, bidragit till att förbereda för framtiden. rdröjanden af lösningen hafva icke varit utan ördel för halfön. Den romerska regeringen har förreformväg skall fullföljas. Den italiensk. nar gjort sitt bästa för organiserande af det nya nungariket, för utvecklingen af dess hjelpkällor, för ordnandet af Italiens militära styrka, för röfveriets under ande med vår lojala tillbjelp och för frambrinande af en sakernas ställning, som är mera gynsam ör ett bättre förstånd mellan de olika politiska partierna.