Göteborgsposten – 14 november 1863, sida 2

vi icke befinna oss vid gryningen till en krigets 13 8 0 V. 1.6 Mulet. — — 2 25.517 ,;0 V. 2,5 Malet. — 1 9 25,517— 8,2 Vv. eKlart. — Från Utlandet. Krig eller fred? denna tråga ventileras af alla utländska tidningar i långa artiklar med funderingar öfver, huruvida de europeiska makterna skola ingå på kejsar Napoleons inbjudning till en kongress för de sväfvande tvistefrågornas afgörande. Största spänningen är naturligtvis om hvad svar Ryssland skall afgifva. Skall det beqväma sig till att antaga en kongress. hvilken sammanträder med basis, att betrakta polackarne icke som upprorsmakare, utan som ett lidande, för sina rättmätiga fordringar kämpande folk? Det är ej troligt. Hvad de öfriga makterna skola svara, derom svätvar man visserligen i osäkerhet, ty det är naturligt, att inför Napoleons öppet uttalade alternativ: kongress eller krig! ingen af dem gerna skall vilja med en vägran åsamka sig en del af ansvaret för ett europeiskt krig. Napolcon har begärt snart och ofördröjligt svar, sannolikt för att tillintetgöra möjliga intriger af den ryska diplomatien. Visste t. ex. Österrike, Preussen och England bestämdt, att Ryssland skulle vägra kongressen, skulle de ätven göra det, för att söka på det sättet, genom att lemna Napoleon ensam med makterna af andra rangen, möjligen förmå denne, att afstå från sin sats. Men Napoleon har ätven gentemot en sådan vackling utkastat ett brandrop, som nog förtjenar alsoonde: Han har sagt sig tala i Frankrikes namn. Ia gloire är för fransmännen en helig sak. De skola ej tillåta sin kejsare bryta ett i deras namn afgifvet ord. Afven utan stormakterna skall kanske derföre frankrike skrida till kriget. Englands minister tyckes dessutom ej sitta alldeles sadelfast. Den brittiska nationen måste djupt känua det moraliska nederlag dess regering tillskyndat den genom sitt suttiga uppträdande e, Uttt krig emot Ryssland utan England skulle i detta senare land vara en svårmält tanke. La force des choses skulle derföre enligt all sannolikhet rycka England med mot östern. — Antages återigen kongressen utan Ryssland, skall detta otvifvelaktigt hafva emot sig hela Europa. Antager äfven Ryssland kongressen, skall det med detsamma hafva erkänt sin orätt och sin vanmakt i Polen, och förr eller senare tvingas gifva detta frihet och rätt tillbaka Det finnes ingen anledning att antaga, det dag. I diplomatiska kretsar, skrifves från Paris, kallar man trontalet: une mise en demeure carre de Ukurope! ... Hvem man än träffar ur lagstiftande kåren, senaten, den högre embetsmannaverlden eller de utländska beskickningarne, talar han om don stegrade krigsfaran som om en afgjord sak. En senator berättar mig, att kejsaren efter denna fras i sitt tal: ÅÄro vi hänvisade till det enda alternativet af krig eller tystnad sramsagt det derpå följande Nej! med sådant eltertryck, att liksom en ryckning genomlopp de dessutom icke särdeles nervstarka senatorernas leder. Man fattade sig först efter några minuter och förenade sig med de högljudda bisallsyttringarne från medlemmarne af lagstiftande kåren. bet var ej utan intresse att studera ministrarnes och stordignitåä rernas sysiognomier. Prins Napoleon var strålande och gaf vid flera ställen af talet oförbehällsamt uttryck åt sin belåtenhet. IIr Drouyn de Lhuys såg allvarlig och beslutsam ut. En egendomlig anblick företedde äfven en grupp al damer, de deputerades fruar eller systrar, hvilka med lifliga letverop helsat kejsaren vid hans inträde och liksom elektriserats af de för. Polen gynnande utsigter, som nu åter yppade sig. Ett dussin förnäma engelsmän och engelskor, hvilka bevistade öppnandet, råkade i synbar förlägenhet vid de energiska ställena i talet. Det i många afseenden gåtfulla talet är dock klart i en punkt, nemligen den, att det åter erinrar om den napoleonska politikens revolutionära ursprung och gjort hvar och en, som det gäller, uppmärksam på, hvilka krafter som stå Frankrike till buds, om det med åsidosättande af hittills varande allianser vill föra nationalitetsprinecipen i fält. Här i Paris befintliga polackar äro derföre älven i den gladaste rörelse. I en sammankomst mellan dem, hvilken egde rum d. 6 på morgenen, talades tillochmed om en tacksamhetsadress till kejsaren Man uppsköt att futta beslut, emedan man först ville inhemta prins Napoleons råd. Men trontalet erhåller derigenom den bästa kommentarie. Wienertidningen Presse meddelar, alt Österrikes ambassadör i Paris, furst Metternich, blifvit bemyndigad att derstädes förklara, AAii. lbhanemraca Kn?