Göteborgsposten – 13 november 1863, sida 3

sMin hund, min hund, ropade grefven högst upprörd, kapten, af nåd, stanna fartyget! — Jag är förtviflad, att ej kunna uppfylla hr grefvens önskan, sade kaptenen, men reglementet förbjuder uttryckligen att uppehålla oss för ett djurs skull, våra minuter äro riknade. Jag kan ej stanna ångsartyget. — Men om det vore en menniska, sade grefven. — Ah, en menniska, det vore ju en helt annan sak, svarade ångbåtsbefälhafvaren. Knappt hade han sagt dessa ord, förrän ropet hördes: en man öfverbord! Det var grefve Sponneck som störtat sig i hafvet, klädd som han var. Fartyget stoppades nu ögonblickligt, skeppsbåten nedsirades, och då grefven uppdrogs, medföljde äfven hunden.