gifva något enkelt skäl för ändringen i arrangemangerna, så skola folks funderingar och gissningar icke få någon gräns. Lauras sjukdom blir den bästa möjliga förevändning, och jag skall resa med henne till södra Frankrike. Hon kommer kanske att småningom glömma Launcelot Darrell, när hon vistas på ett nytt ställe i nytt sällskap. Eleanor gillade lifligt denna plan. — Intet kan vara bättre än ett sådant arrangemang. Jag tror nästan att den stackars flickan skulle dö, om hon komme att stanna qvar här. Allt här påminner henne om hennes svikna förhoppningar. — Nåväl, jag skall resa med henne till Nizza, så snart som hon är bra nog att fara. Vargod och säg henne att detta är min mening, och försök att väcka hennes intresse för ombytet af vistelseort. Denna gång hade Eleanor mycket att utstå i sjukrummet. Lättsinniga menniskor, som för tillfället känna de olyckor, af hvilka de träffats, mycket djupt, kasta gerna en dryg del del af bördan på sina vänners skuldror. Det var mycket plågsamt och ganska enformigt att höra Lauras jemmer, och det var mycket mödosamt att upprepa många gånger ett och detsamma för att trösta den unga flickan.