Göteborgsposten – 9 november 1863, sida 2

— Nej, mr Monckton, sade hon, var god och gå icke ut i nattluften. Parker är rätte mannen att söka efter dokumentet. Hon ringde, och den gamle taffeltäckaren infann sig. — Är Brooks kommen tillbaka från Windsor? frågade hon. — Nej miss, icke ännu. — Ett papper har blifvit tappadt i trädgården, någonstädes bland lagerträden utanför min onkels rum. Vill ni taga en lykta och gå och söka efter det! — Bevars, hvad Brooks varit länge på färden till och från Windsor, sade miss Sarah. Jag önskar att mr Lawfords skrifvare vore här. Här vore då någon, som tog vård om allt här, och vi skalle ej mera behöfva oroa oss. Hon såg misstänksamt på sin systerson, på Eleanor och på Gilbert Monckton. Hon visste icke hvem hon skulle hysa förtroende till, eller hvem hon skulle frukta mest. Launcelot Darrell satt framför henne och tuggade i sin förbittring på sina naglar med hufvudet sänkt mot sitt bröst. Eleanor hade sjunkit i länstolen som stått närmast henne, alldeles bragt ur sin fattning genom förlusten af testamentet. — Ni behöfver ej frukta att vi skola länge falla er besvärliga, sade Gilbert Monckton. Min hustru har riktat en anklagelse mot en person i detta rum. Det är derföre rättvist, såväl i ert intresse som för ådagaläggandet af hennes sannfärdighet och heder, att denna sak undersökes — och let genast.