Göteborgsposten – 9 november 1863, sida 2

det dokument var, som hon stoppat vårdslöst i fickan Hennes fars bref och Launcelot Darrells skizz lågo änn inom hennes klädningslif, men testamentet, det rätta testa mentet, i stället för hvilket den unge mannen lagt ett som han sjelf skrifvet, var borta. — Låt mig se det testamentet, Eleanor, sade Gilber Monckton, i det han närmade sig sin hustru. Om hon är vore den skickligaste aktris, den slugaste bedragerska : verlden, så kunde dock icke hela hennes beteende denn: qväll ha varit förställning; det kunde ej ha varit idel be drägeri. Hon älskade honom icke; det hade hon erkän mycket tydligt. Hon älskade honom icke, och hon hade gift sig med honom för att befrämja ett eget syftemål Men å andra sidan, om hennes lidelsefulla ord voro trovär diga, så älskade hon ej Launcelot Darrell. Det var ändå en tröst. — Låt mig se testamentet, upprepade han, när hans hustru stirrade på honom i den första bestörtningen öfver upptäckten. — Jag kan ej finna det, sade hon tröstlöst. Det är borta; det är förloradt. Ack, låt oss för all del gå ut i trädgården och söka efter det. Jag måste ha tappat det bland lagerträden utanför mr de Crespignys rum. Gör mig den tjensten och gå sök efter det. — Det skall jag, sade juristen, i det han tog sin hatt och gick bort mot dörren. Men miss Lavinia de Crespigny hejdade honom.