Göteborgsposten – 9 november 1863, sida 1

— Ni kom naturligtvis aldrig hit med någon berakling, att min käre onkel skulle göra testamente till erjförlel, utropade miss Sarah med bitande ironi. — Jag grundade aldrig några förhoppningar på denna min käre faders id, sade Eleanor, så lite bekymrande sig Ö5m de begge damernas anmärkningar, som om hon aldrig hört dem, men jag motsade den lika litet som jag skulle motsagt någon annan af hans idåer, hur dåraktig den än varit. Men efter hans död erinrade jag mig att mr de Cresvigny varit hans vän, och väntade blott på att jag skulle kunna skaffa mig bevis på den menniskans brott — hon pekade på Launcelot Darrell, i det hon sade detta — för att anklaga honom för hans mors farbror. Jag trodde att min fars gamle vän skulle lyssna till mig, och sedan han fått veta hvad som skett, aldrig låta en bedragare ärfva sin förmögenhet. Jag trodde att jag sålunda skulle kunna hämnas min fars död. I dag fick jag veta att mi de Crespigny var nära döden, och när jag kom hit denn: afton, ämnade jag upplysa honom om den mans verklig: karakter, som kanbända skulle ärfva hans förmögenhet. De begge fröknarne sågo på hvarandra. Det had kanske, när allt kommer omkring, icke varit illa om Ele nor kommit, innan den gamle dött. Det var skada at Maurice de Crespigny dött, utan att ha reda på sin nevö karakter, när det var möjligt att han efterlemnat ett testa mente till fördel för denne nevö. Men å andra sidan va Georg Vanes dotter fruktansvärdare än Launcelot Darrell Hvem kunde säga hur hon kunde inverkat på gubben?