Göteborgsposten – 9 november 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af forf. till Lady Audleys Hemligbet.) Launcelot Darrell hade bättre reda på saken. Han kunde erinra sig ett dystert uppträde, som egt rum i en augustimorgans gråa gryning. Han kunde minnas en hvitlockig gubbe, som satt bland de simpla grannlåterna pa ett sämre kaffehus och utgjöt bittra tårar för sin yngsta dotters skull, klagande öfver att han förlorat de penningar, hvarmed hans älsklings uppfostran skulle bekostats. Det var en olycklig, förtviflad gubbe, som lyfte sina händer upp och förbannade den skurk, som bedragit honom. Det var som om han haft gubben med de höjda darrande händerna framför sig. Det var som om han haft framför sig det skrynkliga ansigtet, som såg mycket gammalt och tärdt ut vid morgonens gråa dager; det var som om han sett hur tårarne strömmade från de matta blå ögonen. Han hade lefvat i skuggan af den förbannelsen alltsedan, och det förekom honom som om den skulle träffa honom denna qväll. — Jag är Eleanor Vane, sade Gilbert Moncktons huetru till miss Lavinia. Jag är Hortensia Bannisters halfsyster. Hennes dåraktiga stolthet var orsaken till att jag ) Forts. fr. N:o 258.