Göteborgsposten – 6 november 1863, sida 2

honom. Gud vet med hvilken glädje jag motsåg en framtid, då jag kunde bo hos honom och arbeta för honom. endast Gud vet huru ljuft denna glada dröm kunnat förverkligas — om ej ni — om ej ni omöjliggjort den. Må den gamles synd komma öfver ert hufvud. Ni gissar väl nu hvarför jag kommit hit denna afton och hvad jag gjort, och ni gissar kanske också hvad skonsamhet ni kan vänta af Georg Vanes dotter. — Georg Vanes dotter! Sarah och Lavinia de Crespigny höjde händerna och sågo upp i stum häpnad. Var denna qvinna, denna huggorm, som banat sig väg till det innersta af den fästning, som de bevakat så omsorgsfullt, just den menniska, som de i främsta rummet bort hålla på afstånd från den aflidne? Nej, det var omöjligt. Ingen af Maurice de Crespignys brorsdöttrar hade någonsin hört omtalas Georg Vanes yngsta dotters födelse. Gubben hade blifvit underrättad derom i ett på smygvägar afsändt bref, och han hade ej låtit någon få veta innehållet deraf. — Det är orimligt det der! utropade miss Lavinia, Georg Vanes yngsta dotter är Hortensia Bannister, och hon måste vara minst trettiofem år gammal. (Forts.)