Göteborgsposten – 4 november 1863, sida 2

som städat kontoret, berättade att hon föregående dagen sett Skorpa gå igenom Carnegieeska gården, då han troligen gjort sig underrättad om belägenheten. Den ifrågavarande dagen hade hon, efter att vid 8tiden på morgonen hafva städat kontoret, begifvit sig derifrån, men då hon efter en stunds förlopp dit återkom fann hor glasrutan i dörren krossad och Johansson, som genom öppningen beredt sig inträde, sysselsatt med att ransaka konsul Ekmans pulpet, den han uppbrutit. Ehuru hon blef förskräckt vid denna oväntade syn hade hon dock nog besinning at ropa på hjelp, den Johansson dock ej fann för godt att invävta, ty han begaf sig på flyk ten, men helt lungt och trankilt förbi madamen, som i sin öfverraskning och förfäran yttrade: r han galen, karl; hvad tager han sig till hvartill Johansson lugnande svarade: — åh var hon lugn, madam, det är ingenting farligt! Hustru Ilasselgrens rop hade emellertid tillkallat arbetskarlen August Pettersson, som var sysselsatt att borsta kläder på gården. Denne skyndade efter Johansson som i lugnt mak gick utefter Hamngatan och upphann honom vid Gibsonska huset, i hvars förstuga Johansson ingick. Pettersson, som ej tycktes vara särdeles modig af sig följde, dock med in i förstugan, men som Skorpan tycktes honom se temligen hård ut att bita i tänkte han taga honom med list, hvarföre han, såsom han sjelf tyckte helt fiffigt yttrade till honom: -hör han, min lille gubbe, är det han som varit inne på kontoret och ej fått uträtta sina saker? Så höflig frågan än var hade Johansson väl ej tyckt om den, ty han hade sett bister ut och skramlat med något misstänkt i fickorna, hvarföre Pettersson ej vågade sig på honom och Johansson fortsatte sin väg genom gården, ut på Drottninggatan, der Pettersson, som ännu alltjemt på vederbörligt afstånd följde den fruktansvärde, fick förstärkning af kontorsvaktmästaren Hasselgren, som nu hunnit tillkomi hvarefter Johansson sastogs. Johansson uppgaf sig vara en hederlig snickare från Mölndal och visade sig högs förvånad öfver de båda anufallarnes tilltagsenhehet. Trots sina protester öfverlemnades han likväl till polisen, som snart tog reda på huru detförhöll sig med hans hederlighet. Ehuru häktad för inbrott och dessutom med å:ne resor stöld och rymning på sin minneslista, förlorade ej Johansson sin kallblodighet. Han förnekade tvärt att hafva varit inne på kontoret och ville ej kännas vid de verktyg han der qvarlemnat. Han hade blott gått igenom gården och detta hade gifvit anledning till hans förföljande. Poliskammaren ansåg dock Johanssons sak nog klar att öfverlemnas till stadens rådhusrätt, dit hela hans arsenal får göra sällskap. Johansson qvarsitter naturligtvis i cellen. — Förhör anställdes igår i poliskammaren för utrönande af uppkomsten af eldsvådan natten till den 30 Oktober, hvarigenom båtskepparen C. L. Kjellmans samt ett derintill liggande sjökapten Brandt tillhörigt hus nedbrunno. Kjellman, som dagen före eldsvådan afseglat till Känsö, kunde följaktligen ej lemna några upplysningar om orsaken till eldsvådan. Han uppgaf att hans nedbrunna hus innehållande 11 rum och 5 kök var försäkradt i Städernas bolag i Jönköping till 10.200 rdr och lösöreboet i Städernas bolag för lösören till 3,000 rdr, hvilken summa troligen ej betäcker förlusten. Hustru Kjellman blef på natten väckt af hästens stampande i stallet, hvarföre hon tillsade sin gosse att gå ned och se efter om allt stod rätt till i stallet. Då gossen kom ned slog elden ut genom det öfver stallet befintliga taket af uthuslängan. Gossen släppte ut hästen och underrättade modern, som väckte upp husfolket och begaf sig ifrån den hotade byggnaden utan att kunna berga något. Ingen hade under aftonen med ljus, eller lykta besökt uthusbyggnaden. Föga mera hade de andra i de nedbrunna husen boende att säga. De hade nästan samtligen blifvit väckta af hustru Kjellman. Af de öfriga i huset boende personerna hade fru Hederstedt och klamparen Dybeck sina lösören försäkrade till 2,000 rdr hvardera; arbetskarlen Holmström, som nästan förlorade allt hvad han egde, hade ej varit lika omtänksam. Samma var förhållandet med de i kapten Brandts hus boende personerna. Egaren sjelf befinner sig på resa och i huset boende arbetskarlen Jakobsson, som fått i uppdrag att under hans frånvaro se till detsamma, hade sig ej bekant till hvad belopp huset blifvit försäkradt; kapten Brandts lösörebo visste han deremot vara assureradt till 2,000 rdr. För inhemtande af ytterligare upplysningar äterkommer målet den 10 d:s, till hvilken dag ombuden sör de resp. brandstodsbolagen, hvilka nu ej infunnit sig, skola kallas.